Göteborgsposten – 18 januari 1860, sida 1

te — —— VALA —— ———AÄ 2?2 2 tssseessspssssssssssssssåsssssssssssmmsssssssssRRRRRRRRRRRRR TR le jag endast med ett enda vilkor vilja emottaga eller göra en utmaning. — Hvilket vilkor då, min unge vän? — Att motståndarens heder vore utan fläck. Jag skulle kunna besluta mig för att göra en uppoffring, aldrig att utöfva bödelns handtverk. — Bödelns! — Hvad namn vill ni gifva den man, som verkställer lagens sista dom? . . . Jag vet nog, att mina idter skola synas er sällsamma, fortfor Miran; men detta är våra fördomar i Indien. Jag upprepar det, jag skulle icke vilja slåss med en person, hvars heder ejvoro lika oantastad som min egen. — Men om han offentligen kallade er för en feg stackare, sade lord Yarmouth, hvad skulle ni då göra ? — Jag skulle göra hans vanära känd och jag skulle skjuta en kula genom hjertat eller hjernan på den förste man af ära, som upprepade hans förolömpning. — Han skulle också kunna bära händer på er, anmärkte kapten Herbert. — Hinduens ögon skjöto blixtar så förfärliga att öfverste Mowbray, för hvilken ej ett ord af samtalet gått förloradt, kände sig blekna. — Jag skulle slita isönder honom, utropade han vildt, om en sådan paria vågade röra mig med sin smutsiga hand ... Men medan vi göra dylika omöjliga suppositioner, tillade Miran med ett lugn, som