Göteborgsposten – 17 januari 1860, sida 2

n nn nn o)tO Oooc ny? mV VX tons dräng, densamme som åtföljt Henry på jagten efter de beckasiner, hvilka denne hade att tacka för pastor Ormes undervisning. — Ah, Häårry, utropade bonddrängen, hvad jag är glad öfver att ändtligen få träffa er; det står illa till der hemma. — Är min onkel sjuk? — Nej; jag tror att han är mera förkrossad än gjuk. Mor bara gråter och husbonden stter blek och nedslagen. Jag har aldrig förut sett dem så bedröfvade utom då domaren Impeys son sade, att han sett båten kantrad vid Carrows udde. — Hvad har då händt? utbrast den unge mannen otåligt. — Det kan jag inte säga, Harry, om det icke kommer sig af ett utländskt bref. Brefbäraren, Dick Mayer, sade att det var ifrån Indien. Ilusbond skickade mig hit, för att bedja dig genast skynda hem, Harry. Jag tog det gamla stoet, och har pony med mig för din räkning. Ett bref från Indien! hvad kän det betyda? Den unge mannen tänkte först på sin far, som under så lång tid ej låtit det ringaste höra af sig. Skulle det möjligen kunna hända, att han brutit denna hemlighetsfulla tystnad? Som Joe lemnat hästarne i gamle Martins vård, måste de återvända till herregården. Henry Ashton ledsagade derföre Ellen fram till sir William som väntade dem på gräsvallen.