Hon tog dervid sin ledsagares arm och ställde sina steg mot klostret. Ayahus upprepade förebråelser för hennes kärlek till Henry Ashton hade sårat hennes stolthet. Hon anade genast, att shawlen endast var en förevändning, för att kunna spionera på henne; och för första gången i sitt lif lät den sköna och ädla flickan Zara märka den gräns, som skiljde dem åt i afseende på rang, och vilkor, ehuru dock denna kraftansträngning smärtade henne lika mycket som amman. Denna stod några ögonblick liksom fastvuxen vid marken; hennes svarta ögon gnistrade af vrede. Men tårarne borttorkade snart och bättre tankar uppfyllde nu hennes själ. — Hon har rätt, sade hon, hon har rätt! stoltheten anstår henne. Det är på sin plats, att tjenarinnan förödmjukas af sin herrskarinna. Jag betalas för mina tjenster . . . men ej för min tillgifvenhat, tillade hon stolt. Den kan ej betalas med guld, ej heller den omvårdnad jag egnat hennes barndom, icke den mer än moderliga ömhet, som mitt hjerta alltid hyst för henne. Hon har hemtat sin näring vid den barm, hon nu har sårat, då naturen vägrade hennes mor att uppfylla en mors ljufvaste privilegium! ...Jag skall rädda henne! Den lätttrogna unga flickan skall kunna skymfa mig, men Miran-Hafaz maka skall älska och tacka mig. Ellen och Henry mötte nära herregården en af I betjenterna, åtföljd af Joe Beans, förpaktaren AshÅ