äkare) har inseende icke allenast öfver sjelfva läkarevården, utan ock öfver inrättningens skonomiska administration och förvaltning; att offentlighet der gifves åt förvaltningen, genom iwligen utgifna tryckta berättelser, hvarigenom den kan bli föremål för granskning och diskussion ; samt att slutligen Serafimer-Lazarettet på samma gång är en undervisningsanstalt. På det sistnämnda förhållandet lade talaren särdeles vigt; och det framstod tydligen såsom hans hufvudmål, att framhålla nödvändigheten af Sahlgrenska institutionens utvidgande till en medicinsk undervisningsanstalt, der läkarekonstens adepter kunde praktiskt förberedas till begagnande af den högsta medicinska undervisningsanstalten i rikets hufvudstad. Han öfverraskade också sina åhörare med den troligen for de flesta oväntade upplysningen, att icke allenast Casten Rönnow och Borgmästaren Dan. Petersson, utan ock så väl de egentliga stiftarena Dubb, Ahlströmer och Holterman, som anstaltens mest frikostiga yngre gynnare 0terdahl och Chalmers uppenbarligen, åsyftat att Sahlgrenska Sjukhuset lika mycket skulle vara en undervisningssom en välgörenhets-anstalt. Att det förra icke minst vigtiga ändamålet, dels i de af Kongl. Maj:t stadfästade reglementerna (af den 3 Aug. 1789, den 22 Maj 1829 samt den 26 April 1855), dels och ännu mera vid dessas tillämpning blifvit förbisedt, betraktade talaren såsom ett öppet kränkande af den pietet man varit skyldig de ädla stiftarena, och ansåg det endast såsom ett nytt bevis på den eviga lagen, att den inrättning, som ej blir sin id trogen, bär inom sig fröet till sin upplösning, då han påpekade, att just de personer, som verksamt deltagit i Sjukhusets styrelse och förvaltning, visat det minsta intresset för dess framåtskridande, så vidt som detta intresse röjt sig i gåfvor af frikostig välgörenhet. Ifall denna temligen vidlyftiga framställning lyckas att väcka allmänhetens uppmärksamhet på Prof. Hjorts om outtröttligt forskningsbegär och varmt intresse vittnande föredrag, är vårt ändamål vunnet. Om också icke alla välmenande framtidsplaner kunna bringas i verkställighet, är det likväl alltid godt att personer finnas, som ej nöja sig med det närvarandes trånga skrankor, utan sträfva efter något bättre, utan att förtröttas af det envisa motståndet från de många som af egennytta beqvämlighet eller modlöshet heldst vilja låta allting förblifva vid det gamla. rn RER RR RR RR RR