Från kriget i Marocko. Ur en korrespoudens från lägret vid Ceuta meddela vi följande pikanta skildring af det spanska faltlifvet: Den 15 December. Icke mycket kan sägas om värt letnadssätt här i lägret, som har nyhetens behag för dem, som ha hört så mycket omtalas mödorna och nöjena,. olägeuvheterna, svårigheterna och tidsfördrifven under fälttåget på Krim ända till deras minsta detaljer. Att utbreda sig vidlyftigt ötver hvad som passerar här, skulle vara att upprepa en gammal historia. När här är vackert väder, är här drägligt nog för tolk, som ej äro alltför nogräknade; men storm och regn göra obehagliga atfbrott i den lilla trefnad vi äga. Då vi endast skola uppehålla oss några dagar här, lönar det icke mödan göra sig besvär för att skaffa sig komfort och athjelpa olägenheterna. Vi fördraga dem så godt vi kunna och hoppas snart komma härifrån samt vinna en seger och derefter slå oss ner i Tetnuan. Då Ceuta under de sista dagarna varit frihamn, undantagandes för regeringsmonopolier såsom tobak och salt, har här borjat bli bättre tillförsel, ehuru det dermed går långsamt. En restanration är öppnad vid hufvudqvarteret. Jag kan annu icke tala efter egen erfarenhet om de rätter, som der bekonumnas, men man har sagt mig att de äro dyrare ehuru ingalunda bättre än de, som erhållas på Fråres Provencaux. Jag tror icke der kommer att bli många habitueer, ty den spanske officeren är i allmanhet måttlig och kostar icke mycket på gommens njutningar. Vanligen sitta officerare i små kotterier och äta. Ett tält bildar matsalen, och de största rymma knappt ett haltt dussin personer. Vi ha stor brist på bord, emedan vi förde få möbler med oss och vi ännu icke hunnit att låna några ur de mohriska palatserna. Endast fjerdedelen af de mobler, som engelska armöen lemnat qvar efter sig på Krim och som tvitvelsutan under ett helt århundrade skola paradera i tartarhyddorna, skulle göra detta läger riktigt luxuriöst. Nu finnas här endasc några få tältstolar, och man sitter vanligen på lådor, koffertar och sängar. Detta gör att man icke är frestad att sitta uppe länge om altnarna, och spanjorerna ha dessutom icke den ovanan att dröja qvar vid buteljen, ty grogg och toddy äro dem en styggelse. Efter middagen åtmöja de sig vanligen med kaffe och the, hvilket senare på sista tiden blifvit mycket allmänt i Spanien, och när de ha rökt en cigarr eller två eller ock ett dussin papelitos och talat om sina förra falttåg och tillkommande triumfer, så gå de vanligen tidigt till sängs. Jag tror atv de flesta ligga insvepta i sina mantlar, täcken och kappor när klockan är emellan nio och tio. Här är natten icke den angenämaste delen af dygnet. Den bästa segelduk kan icke utestän