Göteborgsposten – 14 januari 1860, sida 2

var. Misslyckas du, så öfvertager jag affären sjelf, ty jag känner, att ett land ej kan på samma gång hysa Ellens älskare och mig. Den häftige och högdragne gick vid dessa ord ur rummet, för att kläda sig till det besök, som han lofvat göra lord Yarmouth. i Khan var ej väl ensam, förrän han, lik en af en förfärlig olycka nedtryckt man, nedtöll på kuddarne som Begums son nyss lemnat. Han tryckte handen mot den hög : och fårade pannan, som om han blitvit träffad af ett plötsligt slag. — Min Gud! utropade han, hvad Försynens skickelser äro underbara! Låt oss lägga haf och år emellan oss, vår synd finner oss dock till slut. Om vi undslippa den här i lifvet, så oroar den oss änuu i grafyven. Denne arme, oskyldige man! Det vore honom bättre att möta en rasande tiger än Miran. Jag har lofvat att aflägsna honom. Himlen, som ingifvit mig detta beslut, skall gifva mig tillfälle att bringa det i verkställighet. Under det han satt fördjupad i sina tankar, fördes dörrdraperiet hastigt åt sidan och den unge Hinduern, som satt hos Miran, då khanen inträdde, syntes på tröskeln. Khanen upplyftade ögonen. — Miran-Hafaz önskar få träffa eder, sade den unge mannen. Ni skall åtfölja honom på ett besök, som han tänker göra.