Göteborgsposten – 14 januari 1860, sida 2

När värden föreställt för hertigen den unge Hinduern, gjorde denne sina artighetsbetygelser med så mycket behag och ledighet, att Hans kongliga Höghet blef alldeles förtjust deröfver. — Har ni varit vid hofvet? frågade prinsen. — Ännu icke, Ers Höghet. — Yarmouth skall presentera er. — Miran bugade sig. — Säg mig hvad som förvånat er mest sedan er ankomst till Europa! tillade hertigen; qvinnornas skönhet, den älskvåarda friheten i deras sätt, som är så olikt den österländska tillbakadragenheten, eller kanske våra fria institutioner ? — Jntetdera, svarade den unge mannen, ehuru dessa trenne saker äro anmärkningsvärda och ej kunna annat än frappera en fremling. Men hvad jag mest beundrar i England, tillade han med en djup bugning, det är den förekommande nedlåtenheten hos dess furstar. Hertigen log. Så van han än var från sin barndom att höra smicker, var likväl hans ö:a ännu icke öfvermätt på sådant. — Vi måste ha honom till Carlton-House, sade han sakta åt lord Yarmouth; Georg skall bli förtjust uti honom. Lord Yarmouth log. — Är han rik? tillade Hans Höghet. — Ofantligt. (Forts.)