— IHon har måst se min gryende kärlek, tänkte han; hon har ej kunnat vara blind för min passionerade tillbedjan, mitt hjertas uppriktiga hyllning. Liksom jag är hon född i Indien, detta drömmarnes och blommornas, vällukternas och den molnfria himlens land. Hon måste vara som en fången fogel på denna dystra ö, hon måste sakna det solljusa Orienten. Derpå greps han ånyo af tvifvel, det förfärliga tviflet. Han sade till sig sjelf, att hon glömt honom, att hon låtit tjusa sig ar en persons röst, som var af. hennes ogen race; ty i blodet och språket finnas sympatier, hvilka alla kunna känna, men få kunna förklara. Khanens frånvaro blef en annan källa till förargelse. Den tredje dagen var inne och Miran hade ännu ej hört något utaf honom. Älskarens hjerta förtärdes af otålighet. Hans närvaro skulle hämma febern i mina ådror; han är bland de få, på hvilka jag kan lita; han är trogen, ty han har vakat vid min faders dödssäng och han har lekt med mig, när jag ännu låg i vaggan. Ett serskildt tecken ljöd på dörren. Den unge mannens ansigte strålade af gläde. Han klappade i händerna tre gånger, enligt österländskt bruk, för att! tillkännagifva, att der klappande kunde få träda in. Draperierna vid dörren fördes åt sidan och kha— Om han vore tillbaka ändå! utbrast 5: