Göteborgsposten – 11 januari 1860, sida 2

i Europa, der qvinnorna deremot äro verkliga slaf. vinnor. Böjelse, sympathi, person, förnuft, allt är ett föremål för köpslagning likasom de simplaste handelsvaror. — Jag har ej skrutit öfver något, jag har endast beskrifvit. : Samma afton begåfvo den otålige älskaren och hans mentor sig till grefvinnan dArlington, der de, såsom khanen förutsagt, blefvo presenterade för öfverste Mowbray och hans son, en ung man af Mirans ålder. Denne sednare påminte sig nu khanens yttrande om yngre söner af familj och nevöer utan förmögenhet, och trodde sig genast i Ellens kusin se en gynnad rival; men han egde såsom de flesta österlänningar stort välde öfver sig sjelf. Intet förrådde den storm, som rasade inom honom. Han tvertom emottog dem båda med denna lugna värdighet, som är så egen för Hinduer af hög rang. Han glömde ej heller morgonens föreläsning: Öfversten och hans son blefvo förtjusta öfver hans sätt och sökte odla en så dyrbar bekantskap. — Mowbray! upprepade Miran, när de närmat sig honom, jag har hört detta namn förut. De båda herrarne bugade sig. Ah, nu mins jag ...i Indien, hos min vän, general de Vere! — Min svåger, sade öfversten. — Min onkel, tillade hans son.