Göteborgsposten – 10 januari 1860, sida 2

han besöka general de Veres hus, der han lärde känna och älska Ellen, som då ännu var ett barn, Måhända anade han knappast naturen af sina känshennes egen brådstörtade afresa till Europa bragte honom till mera visshet. Han var tröstlös öfver hennes förlust; sedan vaknade en tanke upp hos honom och med sitt lynnes hela häftighet beslöt han straxt sätta den i verket. Denna tanke var, att följa efter henne till England. Ayahn hade icke så alldeles orätt i sina slutledningar. Ehuru hans mors land redan länge hopsmält med det engelska området, egde furstinnan likväl ännu qvar stora besittningar och en betydande rikedom, utom den pension, som Ostindiska kompagniet betalade henne i ersättning för den landsträcka och de inkomster, som hon afstått åt detsamma. Så snart hon fann, att den af henne afgudade sonens beslut var oryggligt, och att han icke gaf vika hvarken för tårar eller böner, ville hon åtminstone att han skulle resa på ett sätt, som var värdigt hans rikedom och börd, och hon slösade derföre ansenliga summor på tillredelserna. — Då så måste ske, sade hon, så far och sök upp din hustru. Men kom ihåg att din mors hjerta blöder ända till den stund, då hon ånyo skall få sluta dig i sina armar, (Forts.)