Göteborgsposten – 9 januari 1860, sida 2

BEAN NN ANAR NA — rt SS ia ära; men en blick från Ellen bestämde honom att acka. Den varmhjertade flickan såg, att hennes oncel fann nöje i den unge mannens sällskap; deraf rennes önskan att han skulle qvarstadna. Stackars Ellen! hon anade föga, hvilka förödelser denna blick skulle åstadkomma. Under det Henry Ashton talade om filosofi med onkeln och ur niecens ögon insöp det farliga giftet i en gryende kärlek, gjorde man sina vidtutsväfvande kommentarier i den gamla hushållerskans rum. Hofmästaren Nicholls gnuggade händerna och förutspådde, att man snart skulle befalla honom putsa och polera det gamla bordsilfret, som nu i flera år legat obrukadt i slottets konstkammare. Jarmys betraktelser höllo sig till salongen, som hennes inbillning alldeles möblerade om och efter nyaste mod. Kusken köpte en ny vagn. Alla, utom den gamle Martin, voro ense om att berömma den unge mannen, som räddat miss Ellens lif, och förklara att han förtjente den gunst, hvarmed baroneten tycktes beskära honom. — Det är en bra gosse! sade hushållerskan, och första vackra dag det blir, skall jag gå till HomeFarm och säga hans faster, hvad jag tänker om honom. — Det är en oförskämd gök! mumlade den gamle stallknekten. I början tyckte jag också om honom: men han gjorde så många kruserliga miner, innar