Göteborgsposten – 9 januari 1860, sida 2

kortsynt parti genom den lilla anstrykning a hegemoni den ägde, men den skadade genon de känslor af harm och misstro den väckte och underhöll hos brödrafolket, och skull gjort det ännu mera, öm konungen verkli gen utnämnt någon af sina svenska gunstlin gar till den ifrågavarande förtroendeposten Vi hafva i det föregående nämnt, att v anse det vara opolitiskt handladt af norsk: storthinget att just nu fatta ett sådant beslu som det ifrågavarande, på en tid då en vis animositet mot Norge verkligen råder inon några kretsar i vårt land. Men vi kunni dock väl fatta de känslor, som diktera det, och vi erkänna dem såsom naturlig och befogade. Ty den ifrågavarande para grafen år icke blott kränkande för dera nationalstolthet, utan den kan äfven medför allvarsamma olägenheter, i fall det behaga en blifvande unionskonung, som äger mindr aktning för det norska folkets önskninga än Carl XV, att göra en man till ståthållar i Norge, som är icke något annat än de kongliga viljans principlösa verktyg. De gamla fabeln om hunden, som en dansk kc nung satte till vice konung i detta lanc utgör en bitter satir på en sådan eventu alitet. Måtte denna fråga lösas på ett sätt sol närmar de tvenne brödrafolken till hvarandr i stället för att skilja dem! Och måtte d begge en gång tröttna vid att tvista om smi saker!