Göteborgsposten – 9 januari 1860, sida 1

deles nymodigt och en revisionsfråga, sor kommer en riksförargelse åstad. Ån sen — Hertigen af Gotland ser dagens ljus, Svensk akademien väljer sig ett par klassiska leda möter, ett litet nätt före och så är det strax slut både på det och gamla årets gräns Alltså ett godtinytt år; jag önskar det så 3 dig och hela verlden. Det börjar en n decad, må den blifva trefligare åtminstone ä Titi Livii Patavini. Den europeiska kongressen skall vä göra något och den skall utan tvifvel gör väl i att på jorden inrätta en sådan liten stat som är än bättre och än mer ideal än Plato och Boströms. MångaEstora ting och små saker skola förmodligen, inträffa. Vi äro docIl icke för sangviniska i våra förväntningar utan nöja oss med det nya året, om de gifver oss en ny och icke så ovanlig kongl teaterdirektör, en inskrift som man kan läst på Kleenmuseum, tullt upp i fatburssjön sam någon garanti att slippa falla i vattenlednin gens gropar, hvilka den säkerligen har gräf åt sig sjelf. Vi våga icke tro att unde detta års lopp, hvarken Italien skall blifv: fritt och färdigt eller att kongressen skal lyckas reducera krinolinens stormakt lika lät som den kanske afsätter småoch storher: tigar. Lagomär ett svenskt eget ord; de skulle vara devisen på våra förhoppningar Men eget är också att för litet eller för myc ket jemväl just är svenskt. Känner du Rathsman? Hans lilla upp: trädande på borgareståndets scen har väckt mycken uppmärksamhet och dock var det hvarken furore eller fiasco. Men det der var i alla fall icke till något men, tvärtom till en sorts lycka, ifall Herr R. är en sådan der, som vill komma sig upp eller fram, såsom man nu säger. HEtt är säkert, Rathsman är rådman i trognaste öfversättning. Han bär ett band i knapphålet; det sammanhänger egentligen med en medalj, men den hör icke till saken, då man förstår sin sak. Herr RB. lär dessutom besitta stora meriter i ordnar och hemliga samfund, kanske kan han trolla och förfära riddersmän, förvända synen på prester och lura bönder, men borgarena — pass, letta ståndet kan han icke — eller, det kan cke med honom. Det är en otur, som man cke skulle säga någonting om, såvida icke Herr R. vore den han är, en man med inlytande hos både offentliga och hemliga maker, en riktig trotjenare, en utvald riksdagseepresentant. Ar det Waxeller Stockholm som han tillhör? Det ena är den stad som valt honom, det andra är det ställe som han sjelf valt. Föröfrigt är han både skatt-, nantalsoch välskrifven på båda hållen. Men ck, ändå upphöjde en borgmästare sin röst och slutligen röstade man ut Herr R. Sublinis abiit. i Eljest är det mörkt här i staden, vi gå i limmor hela dagen och nu regnar det småorargligt på köpet. Men vi vänta nya himar, klara och solbelysta öfver en jord med utv 0 1 29 1 PR 2 I; raArp