Göteborgsposten – 7 januari 1860, sida 2

På en gång hafva de tappre rest sig fullt vakna. Under det den cne ger befallning att koppla hundarne och ställa matsäck i ordning för spårsnöjagt, befaller den andre att skrindan skall förespännas och vara i ordning om en half timme. — Hvad tusan, skola vi åka efter hararne? — Hvem tänker på några harar nu? — Ämnar du då icke begagna den nyfallna snön för att jaga? — Jo visst, har jag icke redan sagt till om förspänning. — Jag må få Carlsborgskommendering, om jag begriper ett enda ord. — Nå, efter du nu befinner dig hos mig, och jag lofvat att underhålla dig på bästa sätt, så foga dig endast efter min vilja, du skall få komma på jagt, jag skall uppspåra åt dig det bästa villebråd, och gör du det icke till ditt eget byte, så är det åtminstone icke mitt fel. — Ah, för tusan, jag börjar få väderkorn. Om en halftimma sitta de unga krigarne insvepta i väldiga tulubber, och snart äro de framme vid X:s jernvägsstation. Bantåget ankommer; i en kupe a! första klassen vagga de, under resa söderut, på de schaggklädda dynorna in sig i de ljufvaste framtids: drömmar. Vi kunna ej längre följa dem, tåget ilar framåt, resans mål är troligen Göteborg; men v