Göteborgsposten – 7 januari 1860, sida 2

tillgifvenhet, . förtroende och kärlek tillhörde påfven, . såsom gehom historiens rätt och genom fördrageh, så skulle denna pr ovins knappt gifva den heliga stolen någon anledning till förlägenhet. Fakta bevisa, att så icke är förhållandet. Sedan 1815 års fördrag har denna del af Kyrkostaten under icke mindre tid än 20 år varit besatt af österrikarna. De voro ännu qvar i Bologna, då Frankrikes fanor redan svajade på Alperna. OÖsterrikarnas aftågande förde med sig legatens afresa och omstörtandet af den påfliga myndigheten, och utan Österrike kan denna myndighet icke återinsättas eller hålla sig uppe. Detta har tyvärr allt för uppenbart visat sig. Om man återgåfve de romagnoliska provinserna åt påfven, så tillförde man honom således icke några vördnadsfulla, lydiga, tillgifna undersåter. Hvad skulle kyrkan vinna derpå? Hon vore tvungen att i de upproriska undersåtarna se otrogna söner och exkommunicera dem som hon måste straffa! För att förblifva suverän, måste hon kanske afsäga sig sin skönaste titel — moderstiteln: Detta är icke hvad hon vill, detta är icke hvad biskoparna och katholikerna vilja. Ett herravälde, som skulle köpas med sådana of ter, vore ett nederlag och ingen seger. Nå gra hundra tusen undersåter skulle återgifvas it påfvens verldsliga makt, men hans andliga myndighet skulle få ett afbräck, som Guds beskydd och Europas vishet skola afvända ifrån honom. (Forts.)