Teater. I går afton hade vår teaterbesökande allmänhet det nöjet att få se för andra gången br Hedbergs originalkomedi En småaktig man och för första på härvarande scen Moligres lilla improviserade 3aktskomedi LAmour medecin, nu i den svenska omarbetninsen, Gud vet af hvad skäl, omdöpt till Der man tagit sot, skall man taga bot; utan att nämna ,M:ll Garribaldi, hvilket tillfällighetsstycke för den lycka det gjort i Stockholm egentligen endast kan ha att tacka vissa lokala dagens förhållanden. En småaktig man är en af de bästa svenska originalkomedier vi på senare tider sett. Genom författarens kända erfarenhet i scenens rent praktiska del, dess kulissförhållanden, har det hela fått en afrundning och ledighet, hvilken skulle vara att i allmänhet rekommendera för våra dramaturger. Det enda som stöter, är de något väl långa resonnemangerna om vissa allmänna saker. Hr Hedberg har på sista tiden inkommit i detta docerande maner, hvilket altid tager sig illa eller åtmin: tone långtrådigt ut från scenen, om det icke sker under ett gladt infallsrikt omhölje. Det kan vara svårt för en författare, att, då han är fullt genomträngd af det goda i sina ider, lägga band på sig — men en scenisk författare måste göra det; den moral han skall predika måste framsticka i de dramatiska personernas handlingar, ej i några ord, hvilka han lägger i deras mun, oaktadt de kunna vara för den talande fremmande och ej egentligen öfverensstämma med de öfriga hos honom företedda karaktersdragen. Detta i allmänhet. Författaren har i En småaktig man beslutat sig för att teckna en af dessa hemma-despoter, dessa familjens plågoandar, hvilka påyrka att Lajfamille cest moi! och i sin sjelfviskhet ej se eller åtminstone låtsar, ej se, huru mycket deras närmaste omgifning lider af den städse visade hågen för att gräla. Många af dessa Mysteres de Pinterieur, som sjelfva äro obetydliga och dock kunna åstadkomma så stora verkningar, hade författaren vetat att med sann naturtrogenhet återgifva på sin tafla. I herr Åhman, som utförde assessor Kleins roll, har också författaren en skicklig representant för sin småaktige man. I komedien är altid hr hman särdeles framstående, och hans spel uppnår deri ofta en fulländning, hvilken alltid skall uppväcka konstälskarens odelade bifall. M:ll Runnbom var en af dessa hjertans beskedliga fruar, hvilkas lif förnötes med att blidka en stormande man, då han rasar, söka åstadkomma lugnt och mildt väder efter stormen och förneka sanningen af deras påståenden, som mena att den småaktige mannen är en riktig barbar. Ir Österberg hade fått giftermålsordnarens parti, hvilket han utförde oklanderligt — ty slutet var godt. Scenen