Göteborgsposten – 7 januari 1860, sida 2

våga ej afgöra om deras tankar Ieka kring något slädparti derstädes. Julen tyckes här vara mycket tyst i allmänhet. Att mycket lif råder inom familjerna, är naturligt; men de offentliga nöjena äro sparsamma. Vore ej br Oscar Andersson här med sitt sällskap, skulle marknaden i detta fall vara alldeles flau. För en viss publik finnes visserligen en outtömlig källa till förströelser i det rikt sorterade lagret af Stereoramor, Panoramor m. fl. slags amor, hvilka utöfva en dragningskraft lika stor som den lille gudens, ehuru af materiellare skäl; ty det är dock de hvarandra öfverbjudande presenterna, minnena, särdeles passande till juloch nyårsgåfvor, som äro de egentligen verkande magneterna. Ett raseri, en verklig svindel har gripit en viss klass att fresta sin lycka på detta sätt. I stället att halfsula sina känger, pröfvar mar lyckan 4 å 5 gånger; ty hvarföre skulle jag vinna, då rådmans Lotta vunnit så mycket? Det märkligaste och mest anmärkningsvärda på det nya året, är utan tvifvel tillkännagifvandet a största delen bland stadens barberare, att man e kan få sin haka finrakad för mindre än 10 öre. Mo tivet härför är ej lätt att utfundera: måhända hafve vi att söka det i Kgl. M:ts nådiga förordning om de nya myntet, ty priserna å lefnadskostnader och appa rater för exekutionen hafva åtminstone ej stigit Hyrorna äro visserligen ett betänkligt onus för hr barberare; men huru kunna deras embetsbröder