Göteborgsposten – 4 januari 1860, sida 1

Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. — Onkel, kära onkel! snyftade den faderoch moderlösa, ni tillåter mig väl få älska eder? ni vil väl inte stöta mig ifrån er? — Stöta dig ifrån mig! mumlade baroneten och tryckte henne till sitt bröst. Stackars lilla fogel som ej mera eger något näste! hvar skulle väl dir boning vara om icke hos mig? Af hvilken skull väl ditt unga rena hjerta begära ömhet om ej af mig Mitt hjerta är krossadt, Ellen, tillade han, krossad genom menniskornas elakhet; men det eger ännu nog kärlek qvar, för att kunna bereda dig en-tillflygt. Den unga flickan stödde sitt hufvud mot baro. netens skuldra; hennes hjerta var öfverfullt; hor hade funnit någon, som älskade henne, och henne: tårar runno sakta såsom regndroppar, hvilka svalka den smäktande blomman. Under det sir William betraktade sitt systerbarn den faderoch moderlösa, som så plötsligen kommi och anförtrodt sig åt hans vård, upplyfte säkerliger en engels hand den sten, som sedan så långt till. (Forts. från N:o 1—2.)