Göteborgsposten – 28 december 1859, sida 3

Nottet Frederiksborgs brand. Till vår berättelse i ett föregående nummer om Frederiksborgs slotts brand foga vi nu följande utförligare beskrifning, hemtad ur de senast hit anlända danska tidningarne. Elden bemärktes först af kammarh. P. Smidth, genom rök som inträngdt från ett närgränsande rum. ilan uppväckte genast, alla i fjerde våningen boende personer. Klockan var då omkring !34. Elden hade utbrutit i den s. k. nya Antiqvitetssalen, ett mycket stort, i fjerde våningen, midt öfver biljardsalen beläget rum, hvarifrån den, efter att ha genombrutit golfvet som nedstörtade i biljardrummet, spred sig från detta senare åt ena hållet till riddarsalen samt å andra till medlersta slottsbyggnaden, af hvilken i fjerde våningen antiqvitetssalen, i tredje biljardrummet, i andra kungens förmak samt i första våningen den s. k. Rosen stöter intill den flygel som utgöres af kyrkan och riddarsalen. Det gjordes genast allarm, och inom en timma voro stadens sprutor jemte manskap samt millitärbevakning på platsen. Röken var emedlertid outhärdelig; visserligen lyckades det några personer att få upp dörren till biljardrummet och dit inforsla en liten i närheten stående spruta, men de kommo ej i tillfälle att begagna densamma, utan måste låta henne bränna inne, för att ej sjeltva utsätta sig för att blifva qväfda af röken. Olyckligtvis voro slottets eldsläckningsapparater ej i bästa ordning ; det fanns endast ett par små sprutor här och der, men dessa voro endast som en droppa i hafvet. Slangarne till stadens sprutor voro ej tillräckligt långa, och man hade dessutom största svårighet att erhålla tillräckligt vatten emedan sjön var isbelagd, och det vatten som upphemtades i vattenkärrorna var inom några få ögonblick förvandladt till is. Det lär om natten varit 119 köld. Man hade således intet annat att göra än att langa vatten i spänner upp i våningarne; man sökte på detta vis att rädda riddaresalen men förgäfves. Elden hade fått för stark öfverhand för att sålunda kunna dämpas. Då man såg hur snabbt elden utbredde sig och hur liten hjelp fanns till hands började man rädda möbler, dyrbarheter och målningar från andra våningen i medlersta byggnaden och från den flygeln i hvilken Waldemarssalen och grefvinnan Danners rum äro belägna. Alla närvande visade vid detta tillfälle raskhet och rådighet, och under den korta räddningstiden blefvo 2 å 300 målningar, prediksstolen, altaret, det mesta af kökssilfret, nästan samtliga de antika möblerna, många moderna möbler, konungens och grefvinnan Danners dyrbarheter och gångkläder flyttade ut på yttre slottsgården. Kungen var hela tiden lugn och beslutsam, blott i det ögonblick då han hörde att man misströstade om kyrkans räddning och att Christian IV:s vackra bönstol hade brännt, kommo tårarne honom i ögonen. Han angifver sig sjelf såsom på visst sätt varande orsaken till olyckan; till slottsförvaltaren sade han: Tröst dem med, gode Gyllich, at De ingen Skyld har i U