Göteborgsposten – 28 december 1859, sida 2

ingen tid söfver, säger Tegner. Källarkun-! derna lyssnade då med spänd uppmärksamhet, ! ty sektern var för alla välbekant, och han var folkets gunstling. Detta har föresväfvat förf., då hon satte sig ned att teckna honom. Men i stället att framställa honom sådan han verkligen företedde sig, gör hon honom till ett slags betydelselös Deus-ex-machina, i hvilken man ej ser knappast något spår af den Bellman, som, bland andra, hans biograf Atterbom i sina Siare och Skalder beskrifver. Han kan endast , dricka och sjunga, säger förf., ehuru hvarje menniska vet, att skalden sällan hängaf sig åt för starka libationer. Han blir en person, som håller ett tal till kunderna, spelar för dem en visa och för öfrigt förenar en ung förnäm dam med en officer. Han är en beskedliggörare. Men 1i intet ögonblick ser man den sanne Bellman, ,,som sjunger så gladt, att ögonen tåras af smärta. Ty det är Bellmans stora förtjenst i sin humor. Intet enda själsdrag, ingen inre strid finnes i Bellman ,,på gröna lund. Kortligen, han är en ytlig komposition. Huru mycket mera värdigt hade det ej varit, när han skall framställas såsom en utåt handlande personlighet, att t. ex. låta honom ,,sjunga ihop något åt en fattig, en handling som var särdeles vanlig af Bellman. Inblandningen af de aristokratiska elementerna beskuggar alldeles den ädle skalden. Hvar och en skulle lättare känt igen sin Bellman, hela svenska folkets Bellman, om han fått vara ensam med detta folk. Gustaf III och Schröderheim kunde då och lika lätt, om ej lättare än nu är fallet, dragits med in i taflan, såframt man anser dem ovilkorligen behöfliga för att kasta en rikare glans öfver det hela och fullständiga tidsbilden. Nu blir Bellman, i stället för att, såsom förf. menat, vara den mest framstående figuren, en nära frände till en af dessa hundradetals onklar, kusiner eller annat, som hvimla i våra vådeviller och komedier, för att , få ihop folk. En tidnihgs spalter tillåta naturligtvis ej för utrymmets skull, att man får riktigt uttömma ämnet. — Hvad angår den yttre sceniska uppfattningen, förtjenar dir. Andersson allt beröm. Drägterna äro väl vårdade och trogna, dekorationerna likaså, och isynnerhet är den tablå som afslutar stycket af verklig effekt. Förpjesen för aftonen, , Min systerdotter och min björn har för sin tillkomst att tacka ett vad, som en fransk millionär i Paris ingick med några vänner, att han ock skulle kunna skrifva ett muntert teaterstycke. En på detta sätt tillkommen produkt kan naturligen ej falla under en mera genomgående kritiks dom. I afton gifves Calderons ypperliga skådespel ,,Lifvet är en dröm, hvilket ännu fortfar att tillvinna sig bifall på Europas förnämsta teatrar. Vi ega all anledning att hoppas; ett värdigt återgifvande af detta drama, då sällskapet redan i ,, Hakon Jarl, ,Syrsan m. m. visat sig ega goda resurser. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället. Löjtnant Gadelius höll förl. gårdag ett föredrag öfver solen, som illustrerades af diverse kartor och afhördes med stor uppmärksamhet. Han lemnade först en ganska intressant historik öfver de olika sätt, hvarpå de stjernkunnige sökt lösa gåtan af dennä himlakropps starka ljus, alltifrån den gråa forntiden, då man höll före att solens eld släcktes hvarje afton i hafvets vågor för att åter tändas den följande morgonen, till innevarande dag. Talaren skildrade, i enlighet med numera i den vetenskapliga verlden gällande åsigter, solen såsom en mörk kropp liknande vår jord, men egande blott fjerdedelen af dess specifika vigt, samt varande omgifven af trenne olika atmosferer, hvaraf den innersta, liksom jordens, består af moln, och den mellersta af starkt lysande gas, liknande den, som brinner i våra lyktor. Den tredje och yttersta är den, som vid solförmörkelser bildar den ljusare randen omkring månen och som derföre af några blifvit ansedd för att vara månens atmosfer. Talaren egnade solfläckarna en synnerlig uppmärksamhet och förklarade deras uppkomst genom tillfälliga utströmmanden från solen af gasartade ämnen, liknande dem, som tutströmma från jordens vulkaner, hvilka först ra 4 an an ss a