mar marknaden och vållar handelsmännen många olägenheter. — Nordfjeldska ångbåtssällskapet antages i år få en utdelning af öfver 20 procent. — Jernbanedirektionen har inköpt Mjösångbåtarne ,Jernbarden och ,,Drottningen för 21,000 sp. —— RA —— Från Utlandet. Det tyckes nu vara afgjordt att endast de tre makter, hvilka aktivt deltagit i kriget, neml. Österrike, Frankrike och Sardinien, skola på kongressen representeras al sina utrikesministrar, under det de öfriga makterna folja Englands exempel. Sedan det blitvit atgjordt att Desambrois skall blifva Sardiniens torste fullmäktige, synes Cavour i och med detsamma vara utesluten, ty det är icke troligt att han, som satt hela italienska rörelsen i system, skall samtycka till avt taga en underordnad plats vid den kongress, som skall algöra Italiens öde. — Om kardinal Antonelli berättas alt han mycket skall betänka sig på att mottaga det erbjudna uppdraget, emedan han är rädd för, att andra personer skulle kunna få för mycket inflytande under hans bortovaro. — Om tillståndet i Spanien lemnar kongressfrågan det tydligaste vittnesbörd: Drottningen vill hafva en fullmåktig och ministören vill hafva en annan. Då hennes spanska majestät, som kändt är, ej är villig att låta sig ledas, fruktar man nästan för, att detta törhållande skall leda till en kris. Spanska sändebudet i Paris, hr de Mon, har ätven af denna anledning rest till Madrid. En del af engelska pressen anser det mindre lyckligt att understatssekreteraren för utrikes angelägenheterna, Lord Woodhouse, blef utnämnd ull Englands andre fullmäktige, emedan han ännu skall vara för ung i diplomatiska värf och ej tros kunna gifva Lord Cowley behöfligt understöd. Föröfrigt hvilar ett ogenomträngligt mörker öfver kongressen, af hvilken man i allmänhet ej synes hoppas mycket. De neapolitanske emigranternas ledande komite i Mailand har beslutat tillställa kongressen ett memorandum, som skall gifva en utförlig skildring om tillståndet i Neapel, och den osäkerhet som råder i polissystemet, så att det må blifva klart för de fullmäktige, att äfven i Neapel behöfves enitotal omstöpning i förhållandena, så vida man ämnar organisera Italien på ett för detsamma och Europa betryggande sätt. — Tnllföreningen mellan Sardinien och Lombardiet samt de Mellan-Italienska staterna träder i gällande kraft d. 1 nästa Januari; centralförvaltningen skall hatva sin plats i Turin. Enligt korrespondenser från Mellan-Italien skall sinnesstämningen der vara mycket tryckt. General Fanti ämnar hålla en stor revy öfver den förenade armeen och afskeda de soldater, hvilka icke äro dugliga till vidare krigstjenst. Han har i anledning häraf utfärdat en dagorder. Man håller ännu för troligt att franska trupperna vid nya årets ingång skola utrymma Lombardiet och återvända till Frankrike. — Spaniens vapen synes ej uträtta något lysande i Marrocko. Tredje armekorpsen är ändtligen öfverkommen, men väderleken har hindrat dess operationer. Första angreppet gäller Tetuan, som försvaras af 20,000 Marockanare under befäl af kejsarens broder, Muley Abbas. General Prim, som kommenderar denna afdelning, har ej allenast att kämpa mot fiender, utan äfven mot naturen under sin marsch dit, ty terrängen är i högsta grad bergig och så tätt skogbevuxen, att armåen oupphörligt måste göra halt, för att röja sig väg med yxan. De spanska bsrättelserna om framgång i Afrika hafva ett visst tycke af Ryssarnes berättelser på sin tid från Krim. Så heter det nu att 15,000 Maurer d. 16:de d:s angripit venstra redouten (vid Ceuta?) och blifvit tillbakaslagna med en förlust af 1,500 man, då Spanjorerna blott förlorade 156. Att ställningen, trots dessa vackra underrättelser, är rätt brydsam, visas bäst deraf att regeringen beslutat utskrifva 50,000 man, samt att afrikanska armåen dessutom skall ökas med 12,000 frivilliga af jägareoch reservinfanteriet. Kejsar Napoleons onkel, prins Jerome Bo: naparte, har blifvit angripen af lunginflammation och är så illa sjuk, att man fruktar för hans lif. Dör han nu, kunna tidningarne denna gång spara sig att meddela en lefnadsteckning öfver honom, då liktalet anticiperades under hans förra sjukdom, hvilken äfven skulle vara lifsfarlig. Times hade neml. då, som en driftig tidning egnar, skyndat att genast vid första underrättelsen om att allt hopp var ute, hopskritva en biografi, hvilken hölla 5 AvrANnIincE att intamag cstravt cam döda. i