Göteborgsposten – 17 december 1859, sida 3

de allvarligaste följder. Allt detta utgör måhända de små strön oln, som visa sig vid horizonten, då en häftig storm är nära att utbrista. Att denna tvedrägt inverkar förlamande på allt hvad affärsrörelse heter, är belt naturligt. Bremens Börs har äfven insett det och sökt göra, hvad den kan, för att för framtiden betrygga handelns modersmjölk, freden, i det de aflåtit till åtskilliga regeringar en proposition om att handelsfartyg, i händelse af krig, må varda betryggade för förstörelse och uppbringning; hvilket flera engelska tidningar dock motarbetar, förklarande det vara helt naturligt, att man då aldrig skulle få fred för de eröfringslystna furstarne, hvilka heldre fördraga nedsabling af några tusende man, än handelns och dermed finansernas störtande i det land, hvaröfver de råda. Times och Morning Herald påstå, att ingen öfverenskommelse skulle kunna förskaffa handelsståndet den säkerhet. som det fordrar; det skulle vara lätt, mena de, att kringgå äfven de klaraste och redigaste bestämmelser, och folkrättsliga lagarne skulle falla tillsammans för första tryckning af den fysiska makten. — Preussen och Ryssland skola i London hafva protesterat mot, att kongressen skulle hafva en rådgifvande kompetens, då det tvärtom är de tvenne makternas afsigt, att i händelse af behof göra de beslut gällande, som blifva fattade. — De franska korrespondenterne uppduka alltjemt sma rykten om den påfliga riegeringens fordringar, att kardinal Antonell skulle erhålla hufvudsätet vid kongressen, en fordran hvilken ytterligare bestyrker de katolske andligas förmåga att söka hålla sig framme, der det kan bli något att förtjena. -— Cavours val till Sardiniens fullmäktig vid kongressen diskuteras ifrigt. Det tyckes emellertid vara temligen afgjordt, att han skall utväljas, alldenstund stort missnöje rådt i Sardinien öfver Turinerkabinettets vacklande. Victor Emannel påstås nu, på sina ministrars enträgna anmodan, ha beslutat, att gifva efter för den allmänna opinionen. Att Cavours utväljande är af stor vigt för Italien, kan ej bestridas. Han är den populäraste statsmannen på halfön, har haft de poliska trådarne i sin hand före kriget och känner bäst till sitt lands behof och dess klagan. — Den 3:dje spanska armekorpsen anlände den 12 till Ceuta. Den 9:de egde en blodig träffning rum, i hvilken Spaniorerna tillskrnifva sig segern, men i Paris går ryktet, att de lidit nederlag. Enligt en militärisk journal stå 5,000 Marockaner i Tanger, 20,000 framför Ceuta och 20,000 på Tangers kust. Koleran skall härja våldsamt i den spanska expeditionskorpsen. I allmänhet lärer Spanjorernas entusiasm för kriget ha betydligt svalnat. — Den ryske kejsaren har upprättat trenne distriktskolor och tre högre realskolor i Kaukasus; undervisningsämnena äro religion (både grekiskt-katolsk och muhamedansk), ryska språket och gramatiken, geografi och historia, isynnerhet rysk, aritmetik, geometri, skrifning och teckning. Hvarje skola kan mottaga 420 elever, af hvilka 240 undervisas på statens bekostnad. Ryssland fortgår således på sin eröfringsbana, och står fast vid sin politik, att ej allenast till det yttre betvinga, utan äfven ombilda de länder, det tillvällar sig under sin spira.