Göteborgsposten – 17 december 1859, sida 2

ren uppenbarligen förutsatt att Inspector icke skulle vara ledamot i Styrelsen, men att det stode Stadens Innevånare fritt att välja hvem de behagade. Valet försiggick härefter i fullständig öfverensstämmelse med Skolstyrelsens förslag, hvarvid anmärkes att Handels-Tidn. i sin redogörelse häröfver i gårdagens tidning förbigått Kassaförvaltaren Handl. Julius Lindström samt Stadens Polismästare. Till revisorer för 1860 års folkskoleväsende utsågos : Adjunkterna Mag. J. A. Berg och C. O. Bredberg samt Grossh. Henning Frisell. Ordföranden Borgm. Ewert påminte härvid, att reviAR — et -—nn mm rr -N sorerna på detta sätt väljas samtidigt medl: den Styrelse, hvars förvaltning de skola gränska, på det de skola vara i tillfälle att allt ifrån början med uppmärksamhet följa dess verksamhet. (Forts. i nästa N:o.) Vintern, som vid veckans början gjorde en bister påhelsning, synes nu för allvar vilja här slå ned sina bopålar med en om möjligt ännu bistrare fysiognomi. Snö har fallit i tillräcklig mängd för att åstadkomma ett ypperligt slädföre, bättre än man här haft under flera föregående år. Den starka kölden, som vissa dagar uppgått ända till 18 grader, tyckes äfven lofva att föret skall, åtminstone någon tid, blifva qvarliggande; vattendragen hafva isbelagts. Ofver Göta elf har man i dag kunnat promenera mellan Lille bommen och Tingstad; men längre ut är naturligtvis isen svagare, så att ångf. Gustaf Wasa i dag kunnat utan särdeles svårighet slå sig utgenom rivigret. Genom denna ränna är ännu tillsvidare kommunikationen med hafvet öppet. Kölden har äfven vållat ett afbrott i telegraf-: ledningen söderut, hvilken skada dock redan blifvit afhjelpt. -— Det vill synas som skulle kölden, hur bister den än må vara, föredragas framför den förra obehagliga och regniga väderleken med smuts å gatorna; ty julmarknaden synes vara mycket hflig. I och utom de eleganta butikerna tränga sig representanter af det täcka könet, och rörelsens brännpunkter synas vara hr Arwidssons stora leksaksmagasin och manufakturbutikerna, bland. hvilka hr Ahlbergs nya etablissement synnerligast utmärker sig genom en elegans, som l: torde öfverträffa allt hvad sjelfva hufvudstaden i den vägen kan uppvisa. Ränteförsäkringsanstalten mottog i går, i 31 poster från 10 till 1,000 rdr, tilll. insättning en summa af 3,710 rdr. Häraf insattes för 4 personer ett belopp af 1,600 rdi på lifränta efter uppnådda 56 år, 21 insättningar, till ett sammanlagt belopp af 2,110 rdr, gällde deremot kapitalutbetalning vid bestämd : tid. I 10 gamla böcker insattes tillsammans 1,090 rdr och i 27 nu utgifna nya 2,620 rdr. Endast 4 insatser, till ett sammanlagdt belopp I af 210 rdr, voro förknippade med vilkor om insatsernas återbetalande i händelse af dödsfall. De öfriga 27, till ett belopp af 3,500 rdr, voro utan detta vilkor. — Åfven nästkommande Thorsdag lära insatser komma att mottagas vid samma tid, kl. 5 e. m., ett tillfälle, som ingen borde försumma, allra minst föräldrar eller faddrar, för under detta år födda barn. Sverige vid kongressen. Aftonbladet omnämner ett rykte att vår minister i Frankrike, frih. G. W. Adelsvärd, blifvit utsedd att representera Sverige vid den instundande kongressen i Paris. Samma tidning anmärker dervid, att friherre Adelsvärd är född och uppfostrad i Frankrike och troligen emottagit inflytande af detta lands politik, och ogillar derföre valet. Sannt är ock att, skola vi representeras och deltaga i de europeiska makternas rådslag, så måste det äfven ske på ett sätt, som motsvarar den i landet rådande enstämmiga opinionen. Sverige är sjelft ett fritt land, i ego af en konstitutionell styrelse och en fri press, samt kan derföre ej medgifva riktigheten af den princip, att det ena folket skall kunna tvingas att böja sig under det andras ok. Det finnes säkerligen ej mera än en röst från Haparanda till Ystad om de Italienska förhållandena, och den lyder: Italiens folk må ega rättighet, att sjelft välja sin regering. Att denna opinion är den allmänt rådande, kan ej ha undfallit Regeringen, och äro vi derföre ofvertygade om att vårt ombuds verksamhet skall komma att noga betingas af instruktioner, hvilka öfverensstämma med svenska folkets åsigter. Sverige har, äfven under sin eröfringsperiod, aldrig fört förtryckets talan och våra båda största krigarekonungar ha båda stupat för frihetens bevarande: Gustaf II Adolf i kampen för den Evangeliska trosbekännelsen, Karl XII i striden för fosterlandets räddning. Kortligen, vår renresentant vid kongressen måste stå nå sam