Göteborgsposten – 17 december 1859, sida 1

fyra falkar med sig. Vänta, ni kan se dem härifrån, de sitta der nere i vagnen. Skurkarne gingo bort till fönstret och som det var full dager, urskiljde de mycket tydligt fyra polisuniformer genom fönstret till fiacren. — Det var en snara, sade Leonce till sin medbrottsling, och jag tror, att vi blifvit fångade. Han höjde derpå rösten och försökte att visa sig djerf. — Min vän, utropade han, ser ni att denne herrn är galen? Låt oss återlemna honom hans penningar och betunga andra med omsorgen om att sätta honom på dårhuset. — Må ske, sade Henri, men vi ha ju icke vunnit af honom 25,000 francs. — Och räntorna då, mina herrar ...Jag fäster mig hufvudsakligast vid räntan... af vördnad för min fars åsigter i financiella angelägenheter. ..och dessutom böra ni väl gifva något åt flickan. — Flickan?... — För tusan, det är kanhända en provinsterm. Jag menade den stackars Genevidve, som, för allt hvad man tagit ifrån henne, endast begär 3,000 francs, med hvilka hon tänker inträda i ett kloster, för att der begråta både sina och edra synder. Kom bit, mitt barn; i dag ha vi en vedergällningsdag. — Nog af, min herre, sade Henri. Vi veta hvilka som äro i denna vagn, men hvem kan garantera