Göteborgsposten – 3 december 1859, sida 2

BR Artnr rn vinner sig åskådarnes bifall, är helt naturligt, och mill Forssman kan säkerligen ha att tacka sina, så att säga, fria studier för de fyra inropningar, hvarmed publiken ville visa henne sin belåtenhet. isynnerhet vann hon denna i scenen, der hon brottas mellan sin kärlek och sitt värde såsom qvinna, detta ögonblick då hon får veta, att alla lidanden hon utstått endast varit framkallade af en nyck, att hennes Percivals kärlek tillochmed måste vika för högfärden. MI Forssman har lofvande anlag och det kan blive noget utav med studier och flit. Skådespelarekonsten har i våra dagar gjort sig fri från det så kallade maneret och närmat sig intill naturen. Den konstnär, som vill gå framåt, bör uppmärksamma denna smakens skiftning och vi påpeka den för mll Forssman, derföre att hon kan med uppmärksamhet på sig sjelf komma att intaga en sjelfständig plats. — De öfriga rollerna voro af mindre betydenhet, för att icke säga obetydliga och kan om dem föga vara alt säga. Ett godt samspel utmärker Hr Anderssons sällskap och man finner sig alltid nästan litet mera hemmastadd, då man slipper se något i detta afseende haltande. Uppsättningen af stycket är väl vårdad och drägterna rika samt smakfulla. Jernrör eller trärör! Då frågan om en ny vattenledning från Kallebäck icke längesedan afgjordes på Allmän Rådstuga, fördes en liflig strid emellan jernrörens och de anspråkslösare trärörens försvarare. Pluraliteten var för de senare; men H. T. tycker sig hafva fått ett ovedersägligt bevis derpå att förutfattad mening och förment vetenskaplig insigt här framkallat ett oriktigt beslut. Ett H. T. meddeladt intyg af Staden Hamburgs chemiker hr G. L. Ulex innehåller nemligen att honom i en förseglad butelj tillsändt Kallebäcksvatten varit ovanligt rent, föga lufthaltigt, med spår af kolsyra, samt att koksalt utgjort nära hälften af samtliga fasta ämnen. Han har häraf dragit den slutsats, att vattenprofvet icke kan inkrustera jernrör; icke heller oxidera det mera än rent något lufthaltigt vatten förmår. Hur långt denna förmåga sträcker sig har hr Ulex visligen förtegat; spåret af kolsyra har han ock förbigått. Annars visar erfarenheten, om också endast på vår plats, att just sådant rent vatten har en särdeles förmåga att angripa jern. Hvad inkrvusteringen angår är uppenbart, just genom motsättningen med oxidering, att hr U. användt detta ord i den vaniga och egentliga meningen om fasta ämnen som ur en vätska afsätta sig. Hela utlåtandet bevisar således ingenting i fråga om företrädet af jernrör till Kallebäcksledningen. H. T. har emellertid föreställt sig att kolsyran var det slagord som tillintetgjorde den förnuftiga planen. Detta är emellertid ett påstående, som skäli gen kan sägas vara taget ur luften. Trärörens billigare pris och genom erfarenhet bevisade ändamålsenlighet, just i detta fall, verkade helt visst mera än de öfverklagade olägenheterna af jernrören; huruvida dessa berott på kolsyran eller något annat, gör naturligtvis föga till saken. Halten af fri kolsyra i källvattnet kan också omöjligen bestämmas af ett till Hamburg på en butelj skickadt prof. —Hvad H. T. i sammanhang härmed rörande Kallebäcksledningen anfört, att jernrören ej medföra några reparationskostnader, att vattentillförseln derigenom skulle fördubblas, samt att någon reservoir, till förekommande af vattnets bortrinnande utan nytta, derigenom skulle göras obehöflig, äro obevisade och obevisliga påståenden. Nya Teaterns orkesterkassa. Vi anse oss, ehuru ogerna, nödsakade att återkomma till detta ämne. Anledningen dertill är en till Handelstidningen insänd artikel i dess senaste Måndagsnummer, hvilken bär alla spår af att hafva utgått från någon af Direktionens medlemmar, och således bör anses som ett officielt aktstycke i denna fråga. Den är af följande lydelse: Meå anledning af den skriftvexling rörande Nya Theaterns s. k. ,Orchester-Cassa, som i Tidningarne ägt rum, är man beredd lemna följande upplysningar: Då Direktör Stjernström sistl. September månad anlände till staden, yttrade han den önskan, att anslå halfva behållningen af sin första Representation till stadens fattiga eller ock till de nyligen i Haga vordne brandskadade, men ändrade denna föresats sedan en af Styrelsens ledamöter föreslagit att använda denna Recett till bildande och underhåll af ett Kapell vid Nya Theatern, såsom med saken ägande ew närmare sammanhang. Detta gillades af Direktör S. under förbehåll, ) att han skulle honorera denna med samma summa för hvarje afton, hvarmed den förut blifvit betald. Inom Styrelsen sattes sedermera i fråga att hos kommande Theaterdirektörer antingen