a o— -. Göteborg, d. 30 November 1859. Teater. Knappt en vecka voro Thalias portar stängda efter hr Stjernströms afresa förrän de åter öppnades af hr Andersson med uppförandet af Inte en smula jaloux ! samt På Gröna Lund. Vi skola ej länge uppehålla oss vid denna första representation, då det tydligt visade sig att sällskapet i allmänhet ej ännu gjort sig bekant med lokalen i akustiskt hänseende. Inte en smula jaloux! var en hten fyndig och sprittande liflig lexa åt unga romaneska fruar, i hvilken mill Andersson fick tillfälle att fördelaktigt presentera sig för publiken. Skada blott att, af ofvan anmärkta orsak, nog mycket af dialogen gick förloradt för åhöraren. Synnerligast var detta förhållandet med kupletterna, till hvilka dessutom så ofördelaktiga melodier äro satta, att man nästan känner sig frestad önska dem vara borta. -— På Gröna Lund motsvarar knappt i något afseende sitt rykte. Stycket är ytterst löst hopfogadt, utan att ringaste dramatiska kitt sammanhåller de liksom på slump tagna materialierna, och erhåller sitt enda intresse genom de båda skalderna Lidners och Bellmans uppträdande, hvilkas personligheter, synnerligast Bellmans, ingalunda vunnit på författarinnans sätt att använda dem. Till all olycka var äfven Bellman Österberg för aftonen illa disponerad tillfölje af påkommen heshet, hvadan publiken gick miste om all sång från hans läppar. Menuetten gick väl och tycktes liksom sluttablåen lifligt anslå åskådarne, hvilka voro vid godt söndagsaftonlynne och helsade åtskilliga gamla bekanta bland sällskapet med applåder vid deras entreer. Som detta stycke troligen kommer att ånyo gifvas, förbehälla vi oss till dess ett närmare redogörande, hvilket är så mycket mera betingadt, som pjesen efter sitt mottagande af Stockholms-kritiken kan göra anspråk på ett sådant. Vid gårdagens representation uppfördes Konst och Natur, af Albini, lämpad för svenska scenen af Jeanette Stjernström, samt Moligres Les Precieuses Ridicules, det är på svenska ej mindre än: De tillgjorda, eller Som man är klädd, så blir man hädd! Om det är sannt att smaken för saen dramatisk konst nyligen skulle blifvit väckt, tycktes den i yrvakenheten hafva glömt den oartige väckarens bemödanden, och åter tagit sig en liten tupplur, då, oaktadt Molieres namn fanns på affischen, salongen var ytterst glest besatt. Men så illa är det väl ej; oaktadt tiden i många afseenden ej är den gynnsammaste för ett skådespelaresällskaps vistelse härstädes, förmoda vi att publiken blott antagit en afvaktande hållning och inväntar abonnementsspektaklerna. Lustspelet Konst och Natur är alldeles för uttänjdt att hela tiden kunna intressera. Förf. har onödigtvis upptagit förmycken tid för att sätta åskådaren in i situationen, och oaktadt saken är behandlad i hela fyra akter, sker nästan allt brådstörtadt. Utförandet var dock berömvärdt och synnerligast tycktes fru Brandt intressera genom sitt itergifvande af den okonstlade Polixenas roll, samt hr Åhman s:r såsom en förträfflig Slottsinspektor. För upptagande af den sista pjesen, De tillgjorda af Moliere, äro vi skyldiga hr Andersson vår tacksamhet. Man kan allrig nog mycket glädja sig åt återvändandet vf smaken för det sannt klassiska. I komedien är Moliere ännu oupphunnen och hans gisslande af sin tids fördomar skall i alla tider vinna sitt fulla erkännande. I De illgjorda har han till behandling valt ett imne, som ännu i denna dag så ofta representeras i allmänna lifvet: behagsjukan, den ifliga åtrån att vilja flyga högre än vingarne bära, anspråken på att vara qvick. Med len mest dräpande satir rycker han af de