Göteborgsposten – 26 november 1859, sida 3

Disconto 2 92. Såsom vi förmodade kunde ej de franska 3 Rentes länge hålla sig uppe i en notering öfver 70. Redan på måndagen i sistlidna veckan föllo de till 69,80, och härimellan och 70 hafva de under hela veckan oscillerat, än tryckta än höjda af de politiska ryktenas vindkast. Märkvärdigt nog synes det hafva varit blott den italienska politiken som haft någon inverkan på börsen i Paris, och ej alls förhållandet till England. I detta landet deremot synas de större tidningarnes yttranden om en nära förestående brytning med Frankrike hafva verkat betydligt på fondsmarknaden. Så hafva Consols, hvilka en lång tid stadigt noterats 963, vikit under förflutna veckan till 96!4, 96!8 och slutligen 96, hvartill de noterades både d. 17 och 18 d:s. Sista dagen i veckan gingo de dock åter upp till 96!g. Londons penningemarknad visar fortfarande fast tendens, och om det äfven ej är sällsynt att erhålla penningar på korta goda vexlar till 2!5 då 234 90, så visar sig dock allt mer och mer ett sträfvande att heldre hålla på kapitalen än placera dem för längre tid till nu gällande räntefot, då man temligen allmänt väntar att engelska banken skall höja sitt diskonto, oaktadt såväl den som andra bankar fortsätta sina diskonteringar till vanligt omfång. Vid bankdirektörernas sammanträde i förra veckan beslöts dock ej någon förhöjning. Då likväl efterfrågan för guld att sändas till kontinenten forfarande är liflig, och begäret för silfver till Indien och Kina åter synes antaga storartade dimensioner, synes det egentligen vara bristen i allmänhet på spekulation och bankens fortfarande stora förråd af ädla metaller som kraftigast bidraga att hålla diskontot så lågt. I Norge är penningeställningen rätt betänklig. I Kristiania hade man dock hoppats någon förbättring i den mån November månad framskred, men någon sådan har ej visat sig. Fortfarande är det ytterst svårt att få korta och goda vexlar diskonterade, och under en längre tid har ej någon satt i fråga att kunna skaffa penningar på längre papper eller vexelobligationer. Tyvärr har man ej heller nägon utsigt att ställningen snart skall bättra sig. In-: förseln har i år varit större än förut och värdet af utförseln håller ej jemna steg med införselsvärdet. Det är klart att kapitaler under dessa omständigheter ej kunna så lätt bilda sig, men att sådane saknas och sökas. Spanmålsmarknaderna hafva såväl i England gom Holland, Frankrike och norra Tyskland börjat blifva ytterst lifliga. I Evgelska manufakturdistrikterna är fortfarande god omsättning synnerligast för Indien och Kina. Behållningarne äro temligen reducerade och fabrikanterna hafva fullt upp med beställningar. Vi framhöllo i vår senaste öfversigt den mindre goda ställning, som Frankrikes bank visade vid sista redogörelsen. I en korrespondens till Times antages denna beteckna att handeln högst ringa bättrat sig; man torde snarare kunna antaga att ställningen betecknar den otur man haft i vissa finansiella operationer, hvilka icke haft något gemensamt med Frankrikes handel. Det påstås, att de arrangementer, hvilka vidtagits mellan Staten, Banken och Jernvägssällskaperna äro misslyckade, öfverdrifvet kostsamma samt skadliga för den allmänna krediten och besvärande för sällskaperna. Sålunda väntar man med snaraste att 400 mill. fres skola begäras för att ut föra de bibanor, hvilka regeringen äskat. Erfarenheten har visat, att den lågaste ränta, till hvilken jernvägsbolagen kunna låna penningar på sina egna obligationer, är 5!294, och lika stor ränta måste de äfven betala staten, som sjelf skaffar penningar till 4!7 Dh 434;90. Statens kredit intresseras på detta sätt lika mycket som om staten sjelf lånade penningarne, ty den måste garantera en ränta af 4,;590 på jernvägarne. Också klaga de handlande öfver att regeringen förstör deras verksamhet genom att draga så stora kapitaler till en enda branche, hvilken ändock ej kan betala sig. Ett sällskap bankirer, bland hvilket äfven befinna sig två berlinerfirmor, har gjort ryska regeringen ett erbjudande att få arrendera införseltullen och på samma gång ötvertaga aflöningen af tullkamrarne och gränsbevakningen. Regeringen skall verkligen hafva inlåtit sig i underhandlingar härom. Englands silfverexport har, som man vet, under innevarande år varit högst betydlig. ,Economist af Ad 19 d:s innehåller några intressanta upplysningar