Göteborgsposten – 26 november 1859, sida 2

förolämpning mot denna tidnings redaktion har H. T gjort sig skyldig genom påståendet att jag sjelf skrifvit eller lätit skrifva referatet om mitt föredrag med derpå följande diskussion i Onsdagsnumret. Lyckligtvis innebär sjelfva referatet ett tydligt bevis emot detta illvilliga påstående, i tvenne misstag, som från min ståndpunkt måste synas af särdeles vigt och som jag omöjligen kunnat lemna orättade ifall sådant stått i min makt. Jag har ej sagt att Lärares och Lärarinnors vittnesbörd varit gripna ur lutten. Jag har kallat det ett ur luften gripet faktum, en lögnaktig framställning, då den beklagliga okunnigheten hos en del barn, särdeles i våra flickskolor, som förut gått i 3. k. Hagaskolan, uppgifvits som ett kraftigt bevis mot växelundervisningsmethoden, enär intet enwa bland dessa barn kan anses hatva lärt läsa före hösten 1854, då Gretve Rudenschöld, (namnet har H. T. nämnt,) omorganiserade skolan, i bestämd atsigt att upphäfva Lankasterwethoden. 1 fråga om D:r Wieselgrens anförande, är det min öfvertygelse, grundad på särdeles goda skäl, att han icke talat om goda frukter, som Rudenschöldska methoden redan visat, utan om de frukter han af densamma hoppas och väntar, särdeles genom den täflan, som uppstått emellan denna method och den gamla, af honom såsom laglig erkända. Fr. Th. Blomstrand.