Göteborgsposten – 12 november 1859, sida 2

Hr Lektor Blomstrand har begärt plats för efterföljande uppsats. På samma gång får äfven Göt.-Postens referent vid Vetenskapsoch Vitterhetssamhällets senaste offentliga föredrag upplysa ätt Lektor B. icke vid detta tillfälle benämnt den Rudensköldska metoden en afart af den lankasterska, men att ref. ansett sig ega skäl att begagna detta uttryck for att gifva ett kort begrepp om talarens uppfattning af denna metod. Till Redaktionen af Göteborgs-Posten. Då jag ännu en gång, tvärtemot förmodan, fått den utmärkelsen att af härv. Haud. och Sjöf.-Tidn. göras till föremål för en särskild artikel (under rubriken Staden och Länet i N:o 261 för den 10 Nov.) och jag anser det för sakens skull vara nödvändigt att härom få inför den läsande allmänheten yttra några ord, ser jag mig nödsakad att taga min tillflykt till Göteborgs-Posten, sedan HandelsTidningen, såsom Tit. torde hafvai friskt minne, en gång för alla förklarat att jag icke må understå mig att der insmuggla någon af mina ohöfliga artiklar. Jag kan just icke föreställa mig att H. T:s Red. haft någon särdeles befogenhet att hänvisa mig till Göteb.Postens spalter, men jag förmodar att Tit. icke delar Mag. Hedlunds åsigter om tillbörligheten af att undertrycka alla försök att rätta de misstag, som han, väl icke stort ofelbarligare an andra menniskor, i sin tidning möjligen kan komma att begå. Efter den allvarsamma upptuktelse, som Hand. Tidn. för någon tid sedan låtit komma mig till del, likasom hade jag varit en okynnig skolpojke joch H. T. en sträng Magister, en riktig Orbilius, som med möda kan afhålla sig från att gripa till riset, har jag hittills tegat som ett godt barn. Innan jag inlåter mig i vår nya affär, anser jag mig emellertid böra sätta allmänheten i tillfälle att bedöma befogenheten af den personliga harm och vrede, som den gången så tydligt uttalades mot mig. Förhållandet var följande: Mot ett referat i H. T., af den Allmänna Rådstuga, der frågan om Kallebäcksledningen förehades, fann jag mig af flera skäl föranlåten att inlägga en protest, så mycket mer befogad, som H. T:s referat lika litet öfverensstämde med Protokollet, som med en samtidig redogörelse i Göteb.Posten. Vid mitt besök på II. T:s byrå fann jag hufvudredaktören bortrest. Man gaf mig på grund häraf det besked att jag borde låta borttaga begynnelseorden i min artikel, såsom personligen sårande för Mag. Hedlund. För mitt bifall härtill gjorde jag till vilkor, att Mag. Hedlund vid sin återkomst skulle få läsa dem, emedan min hufvudafsigt var att hos honom inprägla deras innehåll. De voro följande: Det är visserligen icke ovanligt, att Handels-Tidningens redogörelser för allmänna förhandlingar här på platsen hufvudsakligen synas åsyfta att lemna bidrag till en fullständig historik om Mag. Hedlunds kommunala verksamhet; men värre är att motsatta åsigters förfäktare esomoftast blifva behandlade helt annorlunda, ån man kunnat vänta af en framställning, som sannolikt gör anspråk på att vara objectiv och opartisk. — I fall nu den ganska sannolika händelsen inträffat, att Mag. Hedlund vid sin hemkomst mötts af detta djerfva klander och efter vanan genast gripit till pennan, torde det icke synas underligt, om hans jemnvigt blifvit något rubbad och han låtit förleda sig till utfall, som han troligen gerna skulle ha ogjordt. Åtminstone torde det vara något svårt att vidhålla den der öppet predikade läran, att man gerna kan fela mot både rätt och sanning, endast man är höflig. Nu några ord om den sednare tillrättavisningen. H. T. har råkat ut för den oturen att i hrist na näcan ecen refarant för till.