Göteborgsposten – 12 november 1859, sida 2

Från Utlandet. Enligt EC Indep. Belge äro utsigterna fö! kongressen för närvarande följande: Engelsk: kabinettet och kejsar Napoleon hafva redar blifvit ense om vilkoren för Englands delta gande i kongressen, och grundvalen för den na öfverenskommelse har utgjorts af en no från Lord John Russel, hvilken först blifvit diskuterad och gillad i engelska minister-rå. det. Grefve Walewski och Lord Cowley äro sysselsatta med att utarbeta de speciellare punkterna och hafva för detta ändamål täta sammankomster med sardinska, ryska och österrikiska sändebuden i Paris. Man känner ej ännu på hvilka vilkor England lofvat att biträda; men snart torde de blifva kända genom de officiella engelska bladen, och tillsvidare känner man sig öfvertygad om, att Italiens rätt att bestämma sitt öde blifvit erkänd. Om stället, hvar den skall sammanträda, lär man ej heller ännu vara ense, och ryktet nämner än Brissel, än Paris. Såsnart Zäricherfreden är fullt afslutad säges emellertid kongressen komma att sammanträda. Enligt underrättelser från Zirich af d. 7 d:s på f. m. var traktaten alldeles i ordning för att underskrifvas, men längre fram på dagen ingick derifrån underrättelse, att underskrifvandet blifvit, till följo af ett inträffadt hinder vid ordnandet af finansfrågan, ytterligare på ett par dagar uppskjutet. Ställningen i Italien har på senare tiden blifvit så betänklig, att man knappast hade att välja emellan annat, än anarki eller de fördrifna furstarnes återinsättande. I Toskana hafva arresteringar företagits i stor myckenhet och man talar om en förbindelse mellan det revolutionära partiet och det storhertigliga. äfven hviskas om en sammansvärjning, som skall räkna många medlemmar af den gamla adeln. I Parma har allmän afväpning och vapnens utlemnande befallts, men befallningen har haft så godt som ingen verkan, och högst få vapen äro aflemnade. I Romagnan herrskar stort missnöje hos trupperna, hvilka önska att antingen föras mot fienden eller ock hempermitteras. Fanti och Garibaldi skola behöfva använda all möjlig omsorg och vaksamhet för att hålla dem i styr. Härtill kommer att de provisoriska regeringarne befinna sig 1 stor penningförlägenhet och troligtvis blifva tvungna att pålägga utomordentliga skatter, hvilket naturligtvis menligt skall inverka på dess popularitet. De andliga organerna bemöda sig äfven efter bästa förmåga att göra det svarta ännu svartare, och de påfinna och utsprida ständigt rykten om excesser hvilka i Romagnan skulle begåtts mot pre steståndet. Så hade man utspridt att bisko. pen af Rimini blifvit arresterad; mnien biskopen har sedermera sjelf vederlaggt ryktet och förklarat, att ej minsta förnärmelse blifvit honom tillfogad. Man bör dock förmoda at! ställningen nu skall blifva bättre sedan Mel. län-Italien är på väg att få sig en gemensam regent. Nationalförsamlingarne i Bologna och Parma hafva neml. d. 7 d:s enhälligt valt Prinsen af Carignan till regent, och man tror att Toskana och Modena omedelbart skola följa exemplet, sedan det offentligt blifvit uttaladt, att Frankrike ej vill motsätta sig prinsens kandidatur. I Neapolitanska staterna, der en stark gäsning varit rådande, hvilken synnerligast på Sicilien haft sitt hufvudqvarter, är nu tillståndet litet lugnare. Det berättas att regeringen beslutat utsträcka den amnesti, som konung Ferdinand gaf på slutet af sin lefnad, och att hon ämnar att sörja för landets materiella behof genom utförandet af betydliga offentliga arbeten. Den oordning, som herrskat i Venedig sedan Villafrancafreden, börjar nu gifva sig luft i manifestationer. Landsvägarne äro icke längre säkra, och d. 2 d:s visade sig bullrande demonstrationer på Operan. I Verona hafva ungerska soldater arresterat flera personer, hvilka utdelade revolutionära skrifter. — Wienerkabinettet plågas ej allenast af de italienska förvecklingarne och finansförlägenhatar: TP ngearn härmar äfran 48lla dat allvuan.