Göteborgsposten – 9 november 1859, sida 1

— med Kalifornien och Australien dock var tillräckligt rikt för att väcka amerikanarnes åtrå. San Juan fick nu en stor betydelse för dem, ty det var lätt att inse att en på denna ö anlagd fästning skulle helt och hållet beherrska inloppet till det nya guldlandet. Den skulle dessutom kunna bli af stor vigt för amerikanarne den dag de voro beredde att utföra de i en stor del af Unionen högt uttalade planerna att genom vapenmakt införlifva Britiska Columbia och Vancouversön med den nya eröfringslystna republiken. Det var utan tvifvel i följd af dylika funderingar som general Harney föll på den ideen att gå bröstgänges till väga och, utan att tillkännagifva sin atsigt för de engelska auktoriteterna på Vancouversön, besätta San Juan med en amerikansk truppafdelning samt förklara den införlifvad med Förenta Staterna. Under det att denna djertva coup de main högeligen prisas i de flesta amerikanska tidningar, påstås det från flera håll att den tappre generalen skall ha öfverskridit sina instruktioner. Och det är icke osannolikt att han handlat på egen hand, ty Förenta Staternas armå har icke brist på oroliga hufvuden med deciderade fribytaretendenser, som mena alt framgången adlar äfven de traktater och folkrätten mest kränkande eröfringsförsök. I denna händelse bör man hoppas att saken lätt skall bli uppgjord, ty det är väl ej att antaga att regeringen i Washington skall följa lacedaemoniernas exempel, hvilka, då en af deras generaler oriättmätigt bemäktigat sig ett deras bundsförvandt tillhörigt slott, straffade generalen, men behöllo slottet som en god pris. Förevarande fall är ej det första, då amerikanarne med utmanande kittslighet uppträdt mot sina europeiska stamförvandter, djerft dragande vexel på deras bekanta fredskärlek. Amerika har, alltsedan det lösslet sig från Englands öfvervälde och som fullmyndig republik inträdde i de sjelfständiga staternas krets, esomoftast intagit en trotsande och retsam ställning gent emot sitt moderland samt sökt rikta sig på dess bekostnad genom att göra anspråk på en eller annan af dess transatlantiska besittningar. England har med ett slags moderligt öfverseende betraktat republikens öfversitteri och bemödat sig om att med goda ord och lämpor upprätthålla freden. Man skulle dock göra sig skyldig till en romantisk villfarelse, om man sökte hufvudorsaken till undfallenheten å Englands sida i nationella sympatier; den har sin egentliga förklaringsgrund i den omständigheten att detia lands materiella intressen skulle lida i beänklig grad af ett krig mellan de begge anlosachsiska folken. Amerika sänder England bomullsbalar i det oändliga — hvad skulle England taga sig till om det ej erhölle bomull? Intet land importerar så ofantliga partier engelska fabrikater som Amerika. Hvar skulle England söka kunder, som kunde ersätta amerikanarne? Det är i förlitande på detta Englands vervende af bomullsoch fabriksintressena, som umerikanarne så ofta förorättat detta land och m senast ockuperat San Juan. Men allt nenskligt tålamod har en gräns och således itven John Bulls, hvadan det torde visa sig utt de denna gång gjort upp räkningen utan värden. Detta tyckes kabinettet i Washingon också redan ha insett, då det sändt gereral Scott till Oregon för att reda den virfva, som general Harney hoptrasslat. RARE EEE