Göteborgsposten – 5 november 1859, sida 3

Ur dagens krönika. Sångerskan M:me Grisi i Madrid. M:me Grisi har gjort det fullkomligaste fiasco i Spaniens huf: vudstad. Hon skulle uppträda i Norma och den allmänna väntan var så spänd genom några utländska tidningars blomsterrika berättelser om denna PrimaDonna, att salongen var alldeles fullsatt med Madrids mest lysande societet. Men vid första arian, Casta Diva, skingrades illusionen. Man åhörde den med stum öfverraskning och missbelåtenheten blef snat allmän. Man tyckes likväl icke ha gifvit luft deråt förrän vid slutet af duetten med Adalgisa, då har. men bröt ut i en fullkomlig oppositionsstorm. La Grisi, som var ovan vid ett dylikt emottagande, besvarade detsamma på ett visst sätt, som anses för motsatsen till aktningsfullhet. Härigenom ökades stormens häftighet och en obeskriflig, upprorisk scen egde rum, som fortvarade under större delen af representationen. — Vid den nästa representationen uttalade sig kritkien på ett mera handgripligt sätt, neml. genom ett regn af potäter m. m. från galleriet. M:me Grisi dånade och fick bäras ut, Signor Mario som ville trotsa stormen, fick slutligen också draga sig tillbaka, och representationen måste afbrytas. — Ryktet förmäler att Irländarne åter börjat agitera för planen att lösrifva sig från England, och agitationen vinner isynnerhet framgång genom tron att krig skall uppstå mellan England och Frankrike. Om Irländarne, liksom Italienarne, sjelfva bestämma om sitt öde, skola de vara böjda att till konung utvälja marskalk Mac Mahon, hertigen af Magenta, emedan man skall ha utfunnit att denne nedstammar i rak linea från en gammal irländsk konungaslägt. — Frankrikes barn, den lille kejserlige prinsen, har nyligen motsast de många tyska korrespondenter, som nödvändigt ville att han skulle vara döfstum. Då nemligen en af hans lekkamrater vid badet i Biarritz ville fortsätta leken efter den tid, som af hans höge herr far blifvit dertill bestämd, skall prinsen i ett mycket vackert och för tillfället lämpadt tal hafva förmanat den upproriske och förmått honom att framför allt lyda ordres. — Den bekante bankiren, f. d. journalisten Mirås, har fattat en plan att lyckliggöra alla franska skriftställare. Förtörnad öfver att se, det nästan alla Pariserbokhandlarne äro rika och skribenterna fattisa, vill han neml. ställa intelligensen på aktier, geom att bilda ett stort akticsällskap, som skall beala alla skrifter, hvilkas utgifning anses önskvärd, ned aktier, hvars kurs skall noteras på Börsen liksom andra industripappers. — Ideen är för öfrigt cke ny. Äfven i Tyskland har man två gånger förut örsökt att bilda dylika bolag, men det ena kunde cke komma till stånd, i brist af deltagare, och det mdra upplöste sig efter ett års tillvara.