Göteborgsposten – 29 oktober 1859, sida 1

Väckelsen (the Revival) i Norra Irland. (Forts. 0. slut fr. föreg. N:o). Man bedrager sig högligen om man tror, att det är endast eller hufvudsakligen hos det svagare könet som sinnesförändringen beledsagas af en plötslig fysisk vanmakt. De starkaste män falla hastigt till jorden, och ligga hela dagar så hjelplösa som späda barn. Icke heller äro, som det ofvan omförmälta exemplet med den katolska tjensteflickan visar, dessa tilldragelser inskränkta till de offentliga gudstjensterna och bönesammankomsterna. De inträffa äfven i husen, på gatorna, på öppna fälten och äro ofta föranledda af, som det tyckes, de obetydligaste omständigheter. Stundom ha de alls ingen yttre orsak. M:r Moore berättar att en döfstum gosse blifvit striken down i en kyrka, hvilket bäst visar att de misstaga sig mycket, som i predikanternas framställningssätt se grundorsaken till dessa företeelser.) Tidn. Väktaren finner mellan dessa physical manifestations och den småländska predikosjukan en likhet, som vi ej kunna inse. Ty om de än hos några personer upprepas, förekomma de dock endast under det den svåra striden utkämpas i det afsyndaångest uppfyllda hjertat, och försvinna helt och hållet när den andliga krisen är öfverstånden och förtröstan till Frälsaren hunnit göra sig gällande, då de paroxysmer och slagartade anfall, som karakteriserade predikosjukan, periodvis, stundom dagligen återkommo; dessutom inskränkte denna sjukdom sig hufvudsakligen, om icke uteslutande, till det qvinliga könet, då detta ingalunda är förhallandet med den ifrågavarande. Vi hålla före att denna är eu naturlig följd af det inflytande, som de af en plötslig syndaånger och fruktan tör evigt straff alstra) Det förtjenar dock att anmärkas att i de allra esta fall sinnesförändringen försiggår utan att någon rubbning inträder i kroppens normala tillstånd.