Göteborgsposten – 5 oktober 1859, sida 1

na ligga de på lutande plankställningar, utan madras ser och täcken, 20 till 30 tillsammans, och en jern stång stickes då igenom allas benkedjor, så ingen kai röra sig oberoende af de öfrige. Deras föda bestå af brunt bröd, hvetemjöl, soppa och bönor. Vin ocl tobak äro fångarne förbjudna, men de tillåtas af sins vänner emottaga högst 10 francs i månaden, för at dermed köpa sig hvad slags mat som helst. Det fin. nes intet större och mera nedslående straff än at sammankedja män tillhopa och det förhindrar ovilkor: ligen all förbättring. Ynglingar om 16 år finnas sam. manlänkade med äldre män. befläckade af alla slags laster. Vakande eller sofvande äro kedjekamraterna. compagnons de chaine, aldrig åtskiljda förrän döden eller friheten förlossar en af dem. Oaktadt den fula drägten och fångarnes afskräckande utseende funnos der likväl bland dem sådana, som ännu visade spår afsin förra ställning i samhället, och hvilkas friare maner och hållning, så att säga, lyste genom fångklädnaden. Isynnerhet frapperade mig en af nära 6 fots längd, hvilken med uppmärksamhet betraktade ankomsten af blesserade franska soldater från Italien, genom den fullkomliga ledighet och behag, hvarmed han förde sig, oaktadt alla hans rörelser beledsagades af det obehagliga skramlet af kedjor. Vid mitt besök fanns bland fångarne, efter hvad mig blef berättadt, en öfverste de Cercy, som 1851 kommenderade ett regimente i Marseille och var anförtrodd utförandet af statskuppen i denna stad, men sedermera