Göteborgsposten – 28 september 1859, sida 2

Från Utlandet. Mellan-Italiens stater fortfara att faktiskt bana väg för införlifvandet med Sardinien, genom att införa öfverensstämmande institutioner. Således sysselsätter sig förnärvarande provisoriska regeringen i Toskana att återställa obehindrad cirkulation i Central-Italien af personer, varor och mynt. — I Parma har diktatorn Farini, såsom förut redan skett i Modena, på grund af annexionsdekretet proklamerat den sardinska författningen. I Modena har han afskaffat den modenesiska strafflagen, hvilken innehöll ett antal bestämmelser, stridande mot vår tids civilisation och rättsåskädning, samt istället infört sardinska strafflagen. För öfrigt cirkulera som vanligt en mängd rykten om de italienska förhållandena. — Börsen-Halles Wienerkorrespondent berättar, att kungen af Belgien, förrän han åtog sig att föra ett bemedlingsförslag till kejsar Napoleon i Biarritz, fått emottaga Englands löfte, att det vill öfvergifva sin hittills till fördel för Sardinien följda politik i den italienska frågan, om Frankrike som återtjenst vill låta sina dynastiska planer falla. — I en korrespondens från Paris berättas att en öfverenskommelse redan skulle vara ingången i Paris, genom hvilken den belgiske prinsen, grefven af Flandern, skulle bestiga Mellan-Italiens tron. — Från Zärich telegraferas att Österrikes fullmäktige fått mottaga instruktioner, enligt hvilka han skall underteckna freden så snart enighet uppnåtts om de frågor, hvilka stå i förbindelse med Lombardiets afträdande, och låta Mellan-Italiens förhållanden tillsvidare vara orörda. Bland mera trovärdiga underrättelser är den, att sardinska regeringen utfärdat ett cirkulär, i hvilket det förklarar Savoyens afträdande till Frankrike för alldeles ogrundadt. — Erkehertig Maximilian af Österrike är utnämnd till guvernör öfver Venetien och beklädd med utomordentlig fullmakt. — Man vill nu med visshet veta att en kongress skall samlas i Brässel under konungens af Belgien presidium. —I Neapel har ett ministerskifte egt rum, i det Filangieri, hvilken förvaltade både konseljpresidentens och