da i samma stil. I midten af upphöjningen var placeradt ett altare, hvarpå stod en urna, prydd med en girland af eklöf och eterneller; ur urnan flammade en eldslåga, symboliskt betecknande minnet och kärleken. Kring altaret voro placerade en mängd allegoriska gipsfigurer, uppbärande kandelabrar med rik belysning. Akten börjades med afsjungande af en Koral i kör (Ps. 391, v. 1 och 6). Derefter uppträdde Regementspastor Kindberg med ett tal, i hvilket han uttryckte landets saknad öfver den bortgångne konungen, en sorg som ej var lätt öfvergående, och folkets förbindelse att fullfölja den väg af kärlek till fäderneslandet, som utmärkt den framlidne konungen. Talet, som bör vara uppbyggligt äfven, för andra än förbundsmän, torde man hoppas få se utgifvet från trycket. Då talet var slutadt, afsjöngos följande af mag. J. Wallin författade verser, med musik, som till en del var satt af direkt. I. Sandström.