Göteborgsposten – 21 september 1859, sida 1

— Nikolaus I betraktade dem endast som kanon föda. Hos godsägarne gjordes beständiga re qvisitioner af slafvar för armeens räkning vanligen fordrades sju, åtta eller tio al tu sendet. Dessa reqvisitioner gjordes om hö sten, efter skördetiden eller i början af vin tern. De lifegna sändes på sin herres be kostnad till det utsatta samlingsstället för re. kryterna, som ofta var mycket aflägset från egendomen. Så starkt var begäret att und: slippa krigstjensten och så stor var dödlighe: ten i följd af usla anordningar, otillräckliga kläder och dålig föda under färden, att hälf: ten flera än som fordrades, afsändes från egendomarne på det att de skulle vara fulltaliga vid framkomsten till samlingsstället. Den litegne blef straxt efter ankomsten dit öfver. lemnad åt en barberare, som beröfvade honom den massa af hår — detta naturens preservativ mot hosta och katarrh — hvaraf hans haka och hals varit betäckta alltsedan han kommit till mogen ålder. Hans polisonger afrakades ända upp till örat, och derpå sändes han att lära excercera. Detta förfarande gjorde att många dogo af halsoch bröstsjukdomar. De ötverlefvande, som inskrefvos i rullorna för en tid af 25 år, dogo merendels före denna tids förlopp. Så snart den nuvarande kejsaren bestigit tronen, egnade han stor uppmärksamhet åt lifegenskapsfrågan. Han förkortade tiden för krigstjensten, och i anseende till det ofantliga antal menniskolif, som försvaret af Sebastopol kostat, lofvade han att på lång tid icke utskrifva nytt manskap. Han har hållit detta löfte samvetsgrannt, och efter pariserfredens afslutande har ingen enda rekryt blifvit utskrifven inom det ryska riket. Denne verksamme, intelligente och menniskovänlige furste, insåg huru nödvändigt det var att befria sitt land från slafveriets skamfläck och huru mycket mäktigare han skulle bli som herrskare öfver sextio millioner fria män. Han visste att hans afsigter skulle möta motstånd hos det gammalryska partiet, som påstår att Ryssland behötver slafvar och att de lifegna skola snart bli herrar, om de befrias. Han beslöt derföre att långsamt och försigtigt utföra sin plan. Komiteer nedsattes i alla kejsaredömets provinser för att betrakta frågan från alla sidor. Kejsaren satte i spetsen för centralkomiteen grefve Orloff, den inflytelserike anföraren för det gammalryska partiet. På detta sätt afböjdes grefvens opposition och vanns hans bistånd, ehuru han sannolikt i sitt hjerta ogillade de kejserliga planerna. De flesta medlemmarne i dessa komiteer utvaldes af godsägarne; de öfriga utnämndes af regeringen genom generalguvernörerna i provinserna. Kejsaren bestämde för det första att lifegenskapen skall vara helt och hållet uskaffad och den lifegne förklarad fri inom 12 å 15 år, och för det andra att det hus han pebor och ett litet stycke jord deromkring skall tillfalla honom eller det fria samfund, ivaraf han blir medlem. Huset och jorden skola betalas genom arbete eller på något annat sätt, som komiterna skola föreslå. Kejsaren, som icke förlitade sig helt och vållet på dessa komiteer, gjorde förlidet år n resa genom en stor del af Ryssland och vände sig personligen till egendomsherrarne, det han uppmuntrade de beredvilliga och orebrådde de gensträfviga. Största delen af comiteerna ha redan afsändt sina betänkanlen till S:t Petersburg. De ha dessutom ut