Göteborgsposten – 10 september 1859, sida 2

Il första häftets plancher och ull Skansen ronan i detta häfte, numera dermed uppört, lärer, enligt Hanudelstidningen, medarbearen i nämnde tidning hr V. Rydberg åtagit ig detta uppdrag. Bloms stora sal. Snart stundar den id, då man är van att här i staden på husnutar och i tidningsspalter se tillkännagifanden med stora stilar, att den eller den constnären ämnar bereda den musikaliska verllen en angenäm afton. Vi befara dock att lessa besök skola blifva allt sällsynfare, så ida ej hr Blom griper sig an och i eget inresse förser sin lokal med en pjes, hvars sakvad nödvändigt måste skrämma mången arvst värifrån. Hr B:s salong är den lokal, som af musikaliska talanger mest begagnas, icke just lerföre att den är något så förträffligt musikrum, utan emedan den rymmer största antalet personer, och kan af den hitkommande artisten med minsta besvär och omständigheter erhållas. Men låt nu äfven en pianoforte-virtuos hafva sålunda sörjt för sittplatser och tak öfver hufvudet för sina väntade åhörare, huru stor skall ej hans öfverraskning blifva då han erfar, att han behöft föra ett instrument med sig hit; ty i en lokal, der under mansåldrar konserter gifvits, finnes lika litet något sådant, som ett för en virtuos passande dylikt finnes att få hyra i staden. Han måste således vända sig till enskilda personer för att få låna ett instrument. Att det som oftast allenast på detta sätt varit möjligt för artister i denna branche att här gifva konserter, är nogsamt kändt. Sådant är naturligtvis å ömse sidor obehagligt, och en artist som en gång erfarit detsamma, torde nog dröja förr än han åter besöker detta ställe. Man må ej heller i ringaste mån undra öfver att en enskild person, som för sitt eget nöjes skull försett sig med ett godt instrument, ej gerna vill tillåta att detsamma släpas upp och ned för trappor, utsättes för stötar, temperaturvexlingar och dylikt. Det enklaste och naturligaste tyckes vara, att hr B. sjelf inköper ett instrument, som kan motsvara en hit anländande artists fordringar. Huru lätt skulle ej äfven ett sådant amorteras genom en viss afgift för hvarje afton! Såvida vi skola kunna hoppas, att vidare få höra några piano-virtuoser, torde detta vara en nödvändighet, för hvilken hr B:s enskilda intresse äfven torde tala. Vi hafva gjort denna framställning med anledning af en i dessa dagar från utlandet ingången förfrågan till enskild person härstädes från en artist, som ämnade sig hit, men måste afrådas att under nuvarande för-l. hållanden vedervåga risken att icke kunna erhålla något instrument. Offentliga nöjen. Sedan en regnigare väderlek med tidigt inbrytande mörker numera inträdt, ämnar hr Francke att afbryta sina konserter i Trädgårdsföreningens lokal. Den frivilliga afgift, som i afton erlägges, tillfaller oafkortad de genom sista eldsvådan i Masthugget nödlidande, hvilken omständighet vi ansett oss böra påpeka för de gifmilda. I morgon afton gifves sista konserten. Hr Francke har under sitt vistande härstädes komponerat en större tonmålning, kallad Slaget vid Solferino, hvilken redan af kapellet blifvit inöfvad, och för hvars utförande han ingått till Direktionen för Trädgårdsföreningen med skriftlig anhållan, att en afton få disponera lokalen under vissa vilkor, hvilka dock ej skulle kränka egarnes af inträdeskort rätt. Direktionen lär ännu icke hafva lemnat svar härå; men om ansökan bifalles torde man hafva att motse utförandet af tonmålningen i början af nästa vecka. -Det lärer numera vara afgjordt, att första representationen å Nya teatern skall ega rum Thorsdagen d. 15 d:s. Då halfva behållningen af biljettförsäljningen är anslagen till något välgörande ändamål här i staden, ta vi oss friheten påpeka de genom sista branden nödställde, såsom lämpliga foremål för denna generositet. Der skulle troligen hjelpen blifva mest välkommen, då samhället noga förut bevakar alla vanligen ömmande omständigheter. — I Lorentzbergs park gafs i förrgår ett större fyrverkeri, sjmitation af slaget vid Solferino, förfärdigadt af hr C. W. Lindström. Den vackra tillställningen uppmuntrades ej af ett så stort antal åskådare, som den förtjenat; men man torde kunna förmoda, så vida tjenlig väderlek inträffar, att, .Idå en ny upplaga gifves i morgon, de besökande blifva talrikare. På andra sidan Sundet tyckas disponenter af allmänna förlustelseställen rätt hafva uppfattat meningen med dylika, samt spara derföre ej några kostnader, för att i det ol fisa änny harada allmänhaten näsan förströ