Göteborgsposten – 7 september 1859, sida 3

Nästan postdagligen ingå underrättelser om fallisementer i Bergen, hvilka dock icke komma alldeles oväntadt. Det har icke varit obekant att flera af de handelshus, hvilka nu inställt sina betalningar, under en längre tid befunnit sig i en temligen kritisk ställning. Första orsaken härtil ligger redan tlera år tillbaka i tiden, då storartade spanmålsspekulationer, med olycklig utgång, vållade Bergens handelskorps så enorma förluster att en och annan af de deri invecklade genast måste afbryta sin verksamhet, och andra blott med stor svårighet kunde uppehålla affärerna, sökande vinna tid, för att genom nya spekulationer under gynnsammare konjunkturer kunna repa sig. Detta försiggick genom ett kreditsystem, som kan sättas i paralell med det blankorytteri, som under 1857 vållade så vidsträckta olyckor i europeiska handelsverlden. Den sista krisen har öppnat utlänningarnes ögon, eller åtminstone skrämt dem så mycket, att det behöfves en lång tid förrän blankoförrättningarne åter kunna komma i gång. Det är således icke genom sudan kredit, som de nödställda firmorna i Bergen kunnat hjelpa sig; deremot har man i stadens låne-instituter användt en sorts inländsk blanko, i det man genom ömsesidiga endossementer användt dessas penningar på papper, hvilka visserligen till formen voro korta, men för hvilka det småningom blef sed att de vid förfallodagen utbyttes mot liknande papper å samma summa; således utan afdrag och blott mot erläggande af diskonto. Det synes nog besynnerligt, att sådant kunnat under längre tid fortgå, och att bankdirektionerna kunnat finna sig deruti; men efter all sannolikhet hafva de försäkrat sig för följderna, så att icke någon förlust drabbar dessa institutioner. Men man torde ändock kunna fråga om sådana transaktioner kunna försvaras, såväl med hänseende till utlänningen, som, obekant med förhållandena, derigenom förmås att sätta tro till en person, på hvilken man ej borde lita, som ock med hänseende till den stora lånsökande allmänhetens behof. Det låter nästan otroligt, men omtalas dock, att det slutligen tillgått så beqvämt vid detta omsättningssystem, att man inskränkt sig till att förse den gamla och förfallna vexeln med en påskrift, att den för så och så lång tid blifvit förnyad med samma namn. Den närmast liggande orsaken till de nu inträffade katastroferna torde man emellertid kunna söka i de olyckliga konjunkturerna för vå årfisket. Köpmännen började med att betala för höga priser; fisket utföll rikare än man hade påräknat, och realisationen på utländska marknaderna sker med förlust. Den hjelp man från detta håll påräknat för att hålla machineriet i gång, slog således fel. Härtill kommo kraf från andra håll, då icke obetydliga spanmålsuppköp från Svaria hafvet i dessa dagar skulle betalas. Detta uppgifves åtminstone vara närmaste orsaken till den största firmans (H. M. Gjertsen) förlägenhet Bland firmör, som hittills inställt sina betalningar