Göteborgsposten – 7 september 1859, sida 1

betraktade med uppmärksamhet dansen, då i de samma en svart, kolossal figur visade sig och nedk: stade någonting framför elden. Genom samlingen hördes ett rop af öfverrash ning. Uppsyningsmannen grep efter piskan. sÄnnu en som kommer försent! ropade han i ra seri mot den nyanlände, ned på jorden med dic hund! och nu hven ljudet af den knutiga gisseln ge nom skogen; en blodström lopp från slafvens rygg under det han, tjutande af raseri vältrade sig på mar ken. sHorre!s sade han stammande; se här hva jag fört med mig; här är det, jag fångade det för e räkning, Massa. Haf dock förbarmande! Menu ppsy ningsmannen slog blott den bönfallande öfvar händer na med piskan. Mannen omfattade hans knän; me: ännu hårdare svängdes gisseln hvars bloddrypand knutar snart blottade den arme negerns benknotor. Och de andre negrerna hade skygga vikit tillba ka. Han, den de ärade såsom sin förman, hvars från varo de sökt fördölja, låg der framför dem, nästa utan spår af lif. Den hvita mannen betraktade ho nom med vilda blickar, under det man blott då oc då ur den misshandlades bröst kunde höra ett dof rosslande. Alla voro tysta. Man såg huru negrern: kämpade emellan smärta, fruktan och hat. Då höj de sig mannen plötsligt från marken, och skugga från hans gigantiska skepnad fördunklade uppsynings mannens magra, utmärglade figur.