Göteborgsposten – 31 augusti 1859, sida 1

Korrespondens från Warberg. Warberg den 25 Aug. Som Göteborgs-Posten redogjort för några af de öfriga badorterna och nöjena vid desamma under sommaren, tager jag för afgjordt, att äfven några ord rörande Warberg och hvad här passerat icke böra vara ovälkomna. Warberg har i alla tider och öfverallt varit utskriket för sin fulhet och otrefnad och hvar någon skall resa till en badort, så har han af denna anledning aldrig velat till Warberg. Men då man jemför Warberg med andra badorter, såsom Strömstad, Marstrand m. fl., befinnes detta rykte vara i hög grad orättvist. Också har tonen i detta fall på sednare tider betydligt förändrat sig, så att badgästernas antal på sista åren lärer ökat sig i starkare progression härstädes än på någon annan badort. Man hörer äfven ständigt de orden upprepas af nykomne: Jag, som alltid föreställt mig Warberg så kalt och otrefligt, finner nu att det är långt bättre än dess rykte. På senare åren har icke obetydligt gjorts för platsens förskönande genom planteringar m. m. och brunnslokalen, som tillika är societetsoch danslokal, är en i alla afse nden angenäm plats. På ett ställe, der så mycken ungdom samlas, är det naturligt, att dansen måste komma att spela en stor rol bland nöjena. Också var den så väl som andra nöjen under första terminen redan i full fart, då underrättelsen om Konung Oskars död kom och drog ett sorgedok omkring alla dessa lustbarheter samt på en gång gjorde slut på all dans. Ungdomens begär att roa sig och framför allt att dansa måste dock på något sätt skaffa sig luft, och sålunda har man sett hur den stundom, då musiken i parken blåst upp en vals eller n. d., smugit sig till en sväng inne i salongen ända tills sista veckan, då soirterna, som hela tiden endast bestått af sqvallerstunder i parken, åter börjat blifva dansanta. Huruvida den öfverklagade bristen på kavaljerer haft sin grund i kungasorgen eller icke, är svårt att säga; men nog synes det som de unga herrarne trott, att det icke lönade mödan besöka badorterna under en sådan period; ty antalet af s. k. dansanta herrar har åtminstone här varit ovanligt litet detta år. Som man för dansen måst taga sin skada igen på annat håll, hafva nöjena härstädes varit ganska omvexlande och kunna lämpligen indelas i tvenne perioder, som vi vilja kalla den Idylliska och den Dramatiska. Under den förra, som omfattade första terminen, gjorde sig en syrnerlig håg för landtliga nöjen och sysselsättningar gällande. Straxt före midsommar valdes första terminens direktion för nöjena, enär man icke förr än då kommit sig riktigt före dermed. Dess första verksamhet var att på midsommarsaftonen tillställa en landtlig fest med majstång i parken. Som emellertid Jupiter Pluvius ej med nöje såg denna tillställning, kläddes utom den större i parken äfven en mindre majstång i salongen, dit man måste draga sig in, och kring denna dansades, så att glädjen stod högt i tak. En utfärd i det gröna till en vacker plats, en half mil från staden, vid namn Bläshammar, dit sällskapet på halländska s. k. rånvagnar i hö och halm fortskaffades och der man efter intagande af en landtlig middag, bestående af smör med potatis och ilbunkar, tillbragte eftermiddagen med lekar och dans i det gröna, hörer äfven till denna period, likasom en stor barnfest, vid hvilken alla de små under föräldrars och anförvandters tillsyn voro dagens hjeljar. Men förnämsta rangen inom denna period intaser dock ett slotteröl, tillstäldt straxt utom staden