Göteborgsposten – 27 augusti 1859, sida 2

do var några fot högre än stranden, och stället hvarest vilddjuret befann sig,i rak linea med farkosten. En kula som förfelade honom måste deremot säkert träffa någon af de infödde. Det var klart att vi ej finge förlora tiden; och ändå visste vi ej, hvad vi skulle besluta oss till. Vi voro just i begrepp att draga oss åt höger, för att bringa tigern i en annan skottlinie, då vi märkte att infödingarne ej blott mycket lifligt talade med hvarandra, utan äfven förändrade sin ställning. Man såg att de gemensamt fattat ett beslut, men hvilket, det kunde ej sägas De hade, efter allt utseende, bemärkt i hvilket fatalt läge vi befunno oss och stodo nu i begrepp att med anledning deraf utföra en manöver. Ändtligen ropade en ibland dem: Tigern står i begrepp att störta lös på oss; han ser nu efter om vi hämta oss vapen: finner han detta ej vara fallet, angriper han oss. Se ni honom ombord, så skjuten. Sigta på ... Hinduen ville utan tvifvel säga oss, huru vi säkrast skulle kunna döda honom; men i detta ögonblick riktades hans uppmärksamhet genom cn rörelse på en annan punkt. Hvar och en af infödingarne hade valt annan plats och betraktade nu tigern med ängslig uppmärksamhet. Jag säg odjurets framfötter röra sig — jag såg klorna öppna sig på sanden, och derpå följde denna egendomliga sammandragning a kroppen, som hos detta djur visar att dess hela muskelkraft är samlad. I nästa ögonblick lyftade sig den ofantliga kroppen från marken; på samma gång