Få dagar efter detta samtal dog Sir Reginald; och ehuru det i mina ögon fanns ingenting mera föraktligt än den önskan, han uttryckt, så hade jag likväl genast ett enskildt samtal med entreprenören och betalta af egen kassa den at den döde bestämda summan, för att vara säker på att hans önskan skulle blifva uppfylld. Baronetskapet var utslocknadt med Sir Reginalds död, men ett långt släp at arfförväntande slägtingar, alla okända för mig, följde, dagen derpå, hans lik till grafven. Jag för min del efterskickades på morgonen för ett svårt sjukdomsfall på ett temligen aflägset ställe och var derföre ur stånd att bevista begrafningen. Likväl återvände jag samma eftermiddag till Cureton Hall. Efter middagen hade jag åtskilliga saker att uppgöra med testamentsexekutorerna och drog mig sedan tillbaka för att hvila, helt och hållet uttröttad af dagens ansträngningar ... Hvad var det väl för ett ljud, som väckte mig ur min djupa sömn midt i natten? — som gjorde att jag satte mig upp i min bädd och som dref stora svettdroppar ut på min panna, under det att mitt hår, som det tycktes, reste sig på ända, och hjertat slog så hårdt och ljudligt, att jag måste lägga handen på det? En råtta i panelningen? Nej. Det fanns inga råttor på Cureton fall. Och likväl var det någonting nära bredvid mig som krafsade i mörkret. Sir Reginalds dödsord genomforo mig som en blixt, då jag hörde detta ljud; och inom fem minuter var jag, halfklädd, på väg till det rum i östra korridoren,