vid bordet sitter den unga modren, hvars vackra ansigte är nästan förklaradt af moderskärleken, och öfver bordet lutar sig morfadern, uteslutande upptagen att betrakta den lille frustebussen. Traktat har ej fattats: midt på bordet lyser den väl skurade, men af ålder litet bucklade kaffepannan (ett litet mästerstycke i och för sig, hvad återgifvandet angår), och den bakom den unga hustrun stående blåmålade tinan med röda rosorna på antyda, att hon ej kommit tomhändt på sitt besök, utan haft litet Fförning med sig. Denna herrliga tafla, utgör obestridligt utställningens glanspunkt. Bland genretaflorna intager! vidare en af Nordenberg ett utmärkt rum. Scenen är utanför en stuga en vacker sommarqväll. Vallgossen har redan hemdrifvit getterna, hvilka hålla på att mjölkas. På trappan till förstuguqvisten har far sjelf, en cosk j , slagit sig ned och tramför honom ligger en död, blodig varg, i rs bakben han ännu häller under det han för den nära bredvid sittande hustrun och modren eller svärmodren samt barnen berättar äfventyret på jagten. Alla äro intresserade och lyssna uppmärksamt till berättelsen. Det i modrens knä sittande minsta barnet har ännu ej nog urskiljning att vara rädd, hvarken för den blodige vargen, eller den uppskakande berättelsen om dess fall; men det andra, något äldre barnet drager sig med rädsla bakom modren, hvars intresse för berättelsen tydligt är uppblandadt med glädjen, att hafva den aske mannen oskadd åter. Den gamla, som, för att bättre se det lurfviga odjuret, tagit på sig sina glasgon, lyssnar med ett djupt och ej af något stördt intresse. Den täcka flickan, som håller på att mjölka en get, kan ej, oaktadt sin obeqväma ställning, taga sina ögon från berättarens läppar, och vallgossen, van vid odjuren och deras förföljande, synes blott önska att den dag snart vore inne, då äfven han kunde utföra eu sådan hjeltebragd. Men vi hafva ännu figurer på taflan, hvilka på ett eller annat sätt intressera sig för hulvudfiguren: den döda vargen. Det är nemligen getterna. Med en dum och glåpig min söker en get att på så nära håll som möjligt tå betrakta dödstienden, hvilken en killing på vederbörligt afstånd glor på, under det en modig bock, med ridderligt sinne, reser sig på bakbenen och, med fruktansvärda blickar, är beredd att med de fällda hornen gifva vargen en minnesbeta. Landskapsstycken finnas at Nordgren och Wahlberg kustscener), Wahlqvist och Wickenbery vinterstycke liksom Wahlqvists ena). Wickenbergs vinterstycke är litet och troligen fran hans tidigaste period. Af de öfrige anslår mest Nordgrens imposanta kustscen. Vidare bjuder utställningen på en större marin at Alb. Berg, en Magdalena at Wahlbergsson, forut här exponerad, en hussar at Aörboe och en aqvarell af G. v Rosen. — Dessutom förtjenar den nuiställda ritning, hvilken aren i. Heilborn uppgjort för ett nytt hotell här staden, all uppmärksamhet från hrr kapitalisters sida, da just i dessa dagar inbjudan till aktieteckning för detsammas uppförande lärer utga, och man genast kan finna att en byggnad efter denna ritning skulle blifva en verklig prydnad för staden. Utställningen är öppen till och med Fredagen d. 26 d:s tran kl. 11 tom. till 3 em. Teater. I Söndags för fnllt och i går för godt hus har hr Zetterholms sällskap gitvil små rätt nätta och glada pjeser, hvilka med bitall blitvit mottagna af publiken. Gårdagens föreställning var isynnerhet egnad att hälla askadarne vid muntert lynne. Efter En Clairvoyant, 1 hvilken komedi hrr Lindstrom och Nyforss nödvändigt måste atlocka äfven den trumpnaste ett leende, gals för andra gängen Herre! var god tag bort er dotter, en riktig liten perla till pjes, som med verklig fransysk abandon atergats. Under stormande bifallsy ttringar inropades hr Thegerström elter dess slut. Det sista stycket Ett par glacehandskar, skämt etter tyskan af Sätström, var temligen klent. Man kan dock ej vänta håttre produkt, när hr Säfström skall omstocka ett par tyska handskar — Till Fredagen gifves nästa föreställning. Epidemi sjukdomar. Koleran. Från Hamburg skritves: Sedan Juni mänad har koleran härjat härstädes med större eller mindre hi shet, allt efter vädrets beskaffenhet. Nagra påstå (officielt ignoreras koleran) all vi för elt par veckor sedan voro på sjukdomens höjdpunkt, då omkr. 70 dagligen sjuknade, al hvilka hälften dogo; och efter samma berättelser skulle nu inträffa 30 sjukdomsoch 7 åa 8 dödsfall om dagen. Väderleken har