Göteborgsposten – 17 augusti 1859, sida 1

hans sättarelön jemte inkomsterna af några andra litterära försök tillfredsställde Jerrolds anspråkslösa sinne; han tillochmed gifte sig, hvarigenom tyngden af hans husliga omsorger blef fördubblad. Han författade theaterpjeser för småtheatrarne, hvarest folket i London fördrifva tiden, och erhöll högst fem pund för ett drama. Detta nedsättande af hans talang fostrade naturligtvis en bitterhet, hvilken äfven i hans gladaste skapelser uppenbarar sig. Ehuru hans stycken städse vunno publikens bifall, utöfvade dock theaterdirektörerna den största despotism emot honom, fordrade ändringar eller till och med förkastade hela pjesen. Detta gaf en gång anledning till en häftig strid emellan Jerrold och egaren af Coburgtheatern, hvilken hånade den lille Shakespeare och tillbakavisade hans pjes. Sårad häraf ilade han till en annan theaterföreståndare, som ändtligen efter långa underhandlingar emottog stycket, betalte honom det vanliga spottpriset derför och slutligen — förvärfvade en förmögenhet på detsamma! Det var en af dessa kassapjeser, hvilka stundom förekomma på skådebanan. Framgången var exempellös; straxt efter första scenerna utbrast publiken i en bifallsstorm och upphöjde författaren till stjernorna. Han hade förstått att elektrisera publiken genom detta lilla stycke, hvilket under den anspråkslösa titeln af Svartögda Susanna, var et förherrligande af engelska flottan. Jerrold hade användt minnena från sin ungdom, för att gifva lif åt sina bilder. Flottan