Göteborgsposten – 17 augusti 1859, sida 1

sin broder storhertigen besökte Tuilerierna. I närva ro af denna prins, arfvinge af ett historiskt namn, ryska czarens svåger och österrikiska kejsarens för trogne, försvunno alla de betänkligheter, hvilka skul le lagt hinder i vägen för missionen om den utförts af någon mindre högt uppsatt person. Franska kejsaren bemötte honom från första stunden med der största öppenhet; han dolde ej sin önskan att se ett slut på kriget; han framställde sina motiver, grunda. de på Frankrikes politiska och strategiska ställning, han ådagalade med stor tydlighet de fördelar Österrike skulle hafva af krigets omedelbara afslutande och en direkt uppgörelse med honom om tvistepunkterna. Han uttryckte derföre sin önskan att hafva ett möte med kejsar Frans Josef, hvars personliga bekantskap han var ifrig att göra och med hvilken han genom en timmas samtal skulle komma bättre öfverens än genom en lång korrespondens. Mer än ett hinder motsatte sig denna önskan. Frans Josef förklarade i ett bref till Napoleon, att han önskade personlig sammankomst, men att han för närvarande måste afstå derifrån, emedan det efteråt skulle bli honom mera smärtsamt att fortfara som Hans Majestäts fiende, hvilket vore oundvikligt, om ej Frankrike erbjöde de gynnsammaste vilkor. Efter åtskilliga dagars underhandlingar gaf Napoleon III prof på ovanlig eftergifvenhet och medgaf en efter annan ålla de ford.ingar hvilka Österrike framställt såsom nödvändiga vilkor. Men hvad som förde till ett afgörande steg, var ett bref om åtta sidor, dateradt den 10 Juli kl. 3 på morgonen, hvilket Napoleon skref till Prinsen af Hessen och som med beundransvärd precision sammanfattade alla de motiver hvilka för Österrike gjorde freden till en militärisk och politisk nödvändighet. Detta bref innehöll ibland andra uttryck, den anmärkningsvärda förklaringen att Napoleon, i händelse af afslag på sina anbud beslutat börja ett krig å outrance och att han ej skulle försumma några medel för att nå sitt ändamål. Dessutom gaf detta bref en mängd kuriösa upplysningar angående vissa neutrala makters politik. Antagandet af Österrikes vilkor gjordes beroende af en konferens med kejsaren, och blef derföre en politisk nödvändighet. Sammankomsten i Villafranca den 11 var resultatet af dessa konfidenella underhandlingar.