hvilken visat sig vara af mycket gagn. Läsaren kan af denna skildring se, af hvilken betydelse det storartade tyghuset i Woolwich mäste vara för England. Konung Oskars begrafning. Den ofantliga menniskomassa, som redan från tidigt på morgonen följde sorgefestens förberedelser och var dess åskådare intill slutet, visade en allvarlig sinnesstämning öch många tecken till hjertlig rörelse då sorgetåget tramsteg. Qvinnohänder blomsterströdde den Kongl. likkistan och. dess väg. Läktare i mängd för åskådare voro uppförda omkring den för sorgetåget utlagda bro, öfverallt der rummet tillät, så väl på Riddarholmen som omkring Storkyrkans norra sida. De voro till flertalet särdeles rymliga och hade platser för 1000 personer och deröfver, samt blefvo snart tätt befolkade. En kompakt folkmassa bildade en vägg bakom den haie af trupper, som omgaf processionens väg; alla fenster med utsigt åt sorgetåget voro uppfyllda af åskådare, ja hustaken, tornen och träden vid Riddarholmskanalen voro deraf fullsatta. Redan före kl. 8 började en och annan infinna sig på läktarne; kl. 9 stängdes de flesta kontor, bodar och verkstäder; straxt efter kl. !4 till 10 började trupper uppställa sig vid kyrkan; kl. !210 upptågade artilleriet till den s. k. Geijerska tomten vid kyrkan; kl. omkring 34 till 10 besattes venstra gidan at bräbron Storkyrkobrinken uppför af trupper; straxt efter kl. 10 uppmarscherade de första trupperna till slottet och kort derefter besattes högra sidan af träbron uppifrån nedåt. Nu voro nästan alla läktare uppfyllda och man hade der till och med försett sig med proviant för att kunna afvakta processionens återkomst. KL 2,11 började tyska klockspelet och kl. 11 ringningen i alla stadens kyrkor, hvartill tecken gafs genom en hvit fana från Storkyrkotornet. Några iminuter derefter begåfvo sig DD. MM. Konungen och Drottningen DD. KK. HH. Hertigarne af Östergötland och Dalarne samt Prinsessan Eugenia till det Kongl. Likrummet, hvilket var upplyst och orneradt på samma sätt som vid det Kongl Likets utställning för allmänheten. DD. MM. Drottningen och Enkedrottningarne samt DD. KK. HH. Prinsessorna hade låtit med buketter och lagerkransar pryda den Kongl. Likkistan. Under det Svea lifgardes musik-corps utförde en sorgmarsch, satte sig några minuter före kl. 1,12 processionen i rörelse åt kyrkan och började der intåga omkr. kl. 1 till 1. Kl. omkr. 21 e m anlände dit Deras Majestäter Konungen och Drottningen, Deras Kongl. Högheter Hertigarne af Östergötland och Dalarne samt Prinsessan Eugenia, under det sorgmusik uppfördes från orgelläktaren. Anblicken af den upplysta kyrkan vari hög grad praktfull och egnad att ingifva högtidliga känslor. De talrika och bländande lJjusmassorna på den mörka grunden i kyrkans första afdelning, återstrålande från hvalfvens gyllne stjernor och pelarnes rika, guldbeprydda draperier; grafkapellet i kyrkans andra afdelning, hvars fina götiska arkitektyr med ljusa kolonner och band inneslutande mörka af stjernor beströdda och af vapen prydda fält, bildade en lättare öfvergång till den klart strålande apotheosen i fonden, och fägnade ögat med sin i romersk stil hållna dekorering omkring katafalken och sin starka ljusutstrålning från kandelabrarna, hvilka genom sin olika elevation, sedda från kyrkans ingång, så att säga bildade tvenne glimmande träd på sidorna om fonddekorationen ; och slutligen fonden med sin rika belysning och sin tindrande stjerna jemte valspråket på en af strålar uppfylld himmel, hvars nederdel med sina blåaktiga moln jemte det i gult skimrande öfre partiet tillsammans utgjorde en grund af de svenska färgerna, på hvilken den krönta konungabilden aftecknade sig, omgifven af rättvisans och sanningens genier i en grupp på en gång enkel, flärdlös och mycket sägande — allt detta utöfvade på åskådaren ett lifligt intryck och gjorde honom villig att erkänna den artistiska förmåga i anordning, hvarom det hela bar vittne. Sedan det Kongl. Liket i enlighet med ceremonielet blifvit nedsatt på katafalken och Deras Majestäter och Kongl. Högheter intagit sina platser, upphörde sorgmarschen och 3:dje versen af psalmen n:o 101: 0 lifsens förste som steg ned atsjöngs från orgelläktaren. Derefter börjades första afdelningen af den, egentliga sorgmusiken med introduktionen i G-moll till kantaten samt kantaten i D-moll börjande med orden: ,Fädernesland hur billigt du klagar, utförd af m:llna Andree och Lublin samt hrr Strandberg, Wallin och K. Teaterns chörpersonal. Detta nummer gjorde likasom det öfriga af musiken ett särdeles angenämt och värmande intryck och hedrar både kompositören och de exeqverande, så mycket mera som tiden för förberedelserna varit mycket knapp och så väl det akustiska måste lida genom dekoreringen som stämningen genom höjningen af lufttemperaturen i kyrkan var svårigheter underkastad. Derefter föredrogs af m:ll Andree med mycken känsla och på ett rörande sätt det vackra, i Mozarts stil hållna recitativet: ,Ja han var mild och varm som dagens sken jemte arian ,Dock han är ifrån oss tagen, hvarpå följde hymnen, den 8-stämmiga kraftfulla dubbelchören: Store Gud, som ensam rättvist dömer. Härpå sjöngs 8:de versen af psalmen n:o 470: Kom Jesu, Du min Frälserman. Klockan hade nu hunnit till !; till 2 då biskopen Annerstedt besteg predikstolen och höll likpredikan med ingångsspråket hemtadt från Esaias 20:de kap., 6—8 verser: ,Hvad skall jag predika? Allt kött är hö och all dess godhet är sasom ett blomster i marken . . . Höet torkas bort, blomstret förvissnar;