grubblerier. Vi grupperade oss i små kotterier här och der på bänkarne och ställde horoskop för den framtid, hvars födelsestund randades med den fridgode Konung Oskars dödsminut. Somliga trodde att den gamla goda svenskhetens dagar skulle lifslefvande uppstå ur sin graf med sitt vapenbrak och sina råa seder; andra åter att de skulle göra fiasko i vår blaserade tid, och att den kräfver nya former för hvad som skall blifva godt för den o. s. vy. Damernas omsorger vände sig under tiden på totalt andra föremål, neml. toiletten. Stadens tvenne manufakturbodar lära i hast blifvit bestormade och länsade på alla svarta varor. Redan Söndagen var också den svarta färgen den allmänna. Men les extremes se touchent! Midt under intrycket af den sorg som trycker stad och land uppstod inom badgästernas lilla republik behofvet af en styrelse för ledandet af dess tidsfördrif. Den valdes med stor acklamation men blef ej långlifvad, visst icke till följe af opinionen inom sällskapet, utan tvertom genom en af de värda medlemmarnes radikalt stationära tendens. Men innan vi komma till det kapitlet, tillhör oss att nämna den första direktionens verksamhet i och för sällskapets nöje och nytta. (Jag säger här nytta för så vida denna vid en helsoanstalt betingas och befordras af det nöje och den belåtenhet man der finner.) Direktionen, jemte erforderliga suppleanter, debuterade Onsdagen d. 13 Juli med en kaffejunta i parken, gynnad af det herrligaste väder och en kaffedryck, som i sanning förtjenar sin mention honorable. (Du vet att jag är något förståmigpåare i allt hvad till drickbara ämnen hörer.) Som jag sagt, var dagen särdeles vacker. Genom löfverket sken solen så mildt på de svartklädda gästerna, som hade hon i sina strålars ljus velat skicka dem den tröstande helsningen, att ett öga, ofvan all mensklig höghet och klarare än alla jordiska kronljus, ännu vakar öfver hordens land. Efter kaffet, som serverades vid snöhvita bord, af de unga, behagliga och vid gästfrihet vana värdinnorna, styrde man kosan till salongen, der åtskilliga af sällskapets musikaliska medlemmar trakterade med sång och spelande. Äfven herr Nagel hade artigheten kontribuera till nöjet med ett par stycken på sin utmärkta violin. Damerna, grupperade i kotterier kring större och mindre bord, öfvade flitens erkända dygd, medelst virkeller synålen. Vid åtta-tiden åtskiljdes sällskapet, som det tycktes rätt belåtet med sin dag. Fredag var konsert och sällskaps-spektakel, hvaraf inkomsten tillföll Krusellska fonden, hvars ändamål är att bistå fattiga af allmogen, som här komma att söka baden. Äfven dervid framträdde herr Nagel med ett värdefullt biträde. Påföljande Onsdag (märk att Onsdagarne, som under andra förhållanden skulle vara sjelfskrifna för dansnöjena, nu taga i anspråk direktionens särskilda uppfinning att ersätta dessa) var ett båtparti tillställdt till en af de omkringliggande öarne, kallad Starö, dit firfriskningar i det gröna voro utbringade sällskapet till möte. Man glömde der de kala Bohuslänska klipporna för en grönska, som liknade den i en engelsk park. Öfverallt lummiga träd och en len, oförbränd gräsmatta. Timmarne bortflögo på det angenämaste, antingen man ställde sig i åskådarnes leder eller inmängde sig bland ungdomen, som roade sig med springlekar eller dansade francaise i gröngräset. Jag tror nästan att en och hvar, liksom jag sjelf, storigen undrade hvar tiden tagit vägen då musiken gaf signal till uppbrott, och klockan visade på 8. Anblicken af de många större och mindre farkosterna, som lade ut från stranden och i den stilla aftonvinlen gledo fram på det sakta krusade hafvet, mellan le af den sjunkande solen belysta skären, var både vacker och imposant. Under tiden hade emellertid en mängd badgäster illkommit, synnerligast af la haute volte åt hvilka diektionen fann att representationsrätt inom densamma vorde inrymmas, samt beslöt att val i sådan akt och svg EA