röst flera gånger hviska: — Rädda honom, rädda honom, till och med om han skulle vara din fiende! — Finnes det väl menniskor, hvars yrke det iä1 att dö för andra? sade Jean-Marie, allvarlig betraktande Victorine. — Min stackars flicka vet ej hvad hon säger, förlåt henne, svarade fadren ... Victorine, låtom oss gå .:Kom, låt mig få föra dig hem. — Jean-Marie, ni, som är så tapper, så modig, utropade den unga flickan, ni, som redan vunnit en prispenning !... Hon höll sig krampaktigt fast i kabeln, som fästade fartyget vid klippan, liksom om hon velat draga det in till land för att kunna få kasta sig till skepparens fötter. — Min medalj, min medalj ... Om man ej kunde vinna en annan, bättre belöning, tror jag ej att man skulle vilja våga sitt lif för så litet... Den gode Guden gifver ej medaljer åt dem som dö för andra; han är mera ädelmodig, han gifver dem paradiset... Gosse, hoppa i land! ... — Hvarföre det, skeppare?... frågade barnet; ni kan ej sköta fartyget ensam ... Nåväl! om ni ämnar bege er af att undsätta skonaren, så öfverger jag er ej .. — Omfamna mig, gosse; du har aldrig öfvergifvit mig, du; du har aldrig föraktat mig under den tid jag seglat längs kusten; du har mera mod än man kunde vänta... Fira på fånglinan, och med Guds