ger om våren. Men jag blir åndå ej rik än Malouine är i hamnen. Så pratade den vackra Victorine, vaggad af vägen. Likt lärkan, som genom rymden svingar sig upp mot solen, så påskyndade hon i tankarne annalkandet af sin lycka, utan att se, utan att förstå de qval hennes ord förorsakade. Den stackars Jean-Marie gaf nu endast enstafviBa svar på hennes frågor. Han kunde ej, med sin naiva redlighet, begripa huru den vackra och snälla Victorine kunde vilja hafva kusin Lucas, som var hvarken vacker eller snäll och hvars djerfva sätt och utseende just ej tillkännagåfvo ett särdeles ömt hjerta. Under det han, de bästa åren af sin lefnad endast tänkt på henne, hade hon glömt, förskjutit honom. Förut hade han, tryckt af fattigdomen, 6j vågat säga ett ord om sin kärlek, och nu, då lyckan började gynna honom och han återsåg henne, glad och till och med hjertlig mot honom, så var det en-. dast för att höra ur hennes egen mun att hon skulle gifta sig. För andra gången slutades en resa, som börjats under bättre anspicier, med sorg för JeanMarie. (Forts.) tigt lugn förr